GEFS-möte 23-09-03

Så blev det till slut september och säsongens första möte, i kulturens högborg- Grästorp, är ett faktum. Som vi alla har längtat!

Rune hälsar knappa femtiotalet vetgiriga lyssnare välkomna samt meddelar att Ronny Hallenberg vänligt skänker böcker till den lässugna. Samtidigt erbjuds vi årets första gymnastiska övning, genom att resolut beordras att STÅ UPP, för att delge Anki vår uppskattning med ett fyrfaldigt leve enär hon behagar att ha åldrats ett år- HURRA……….! (som vanligt tre st icke fikabenägna räknas in)

Innan dagens föreläsare passar Rune på att presentera en icke helt okänd ”Öschötte” vid namn Mats Averkvist som slår ett slag för en nyligen, av Mats, översatt bok—ILUG 1923. (Internationella LuftfartsUtställningen Göteborg) Författare Rob J. M. Mulder. Finns att inhandla via Mats.

Så till dagens gästföreläsare, Nils-Peter ”Nisse” Widing, med ett förflutet som civilpilot inom LIN-jeflyg och SAS.

Med den möjlighet som öppnades, att via TFHS (TrafikFlygarHögSkolan F5 Ljungbyhed), kunna utbildas till civilpilot, med teori samt praktik i SK 61 Bulldog och PA 31 Navajo, möjliggjordes för många en möjlighet att på ett mycket fördelaktigt sätt erhålla en förstklassig utbildning. Skolan låg/ligger under Lunds Universitet paraply. (som parentes kan nämnas att undertecknad, med flera, gjorde egna försök att komma till denna utbildningsplattform under den tid vi var placerade på våra spetsiga system men ansågs överkvalificerade!? och förbjöds att söka till TFHS)! Så var det!

Nisses första inledande fråga gjorde auditoriet klart tveksamma samt helt fel ute i våra gissningar!

-Hur många år, med en flygning per dag, tror vi statistiskt sett, kan genomföras innan vi råkar ut för ett dödligt haveri? Ingen var i närheten—55000 år! Så säkert har vårt flyg blivit—STATISTISKT!

På ett hänryckande sätt delger Nisse sina erfarenheter från sin tid i LIN med övergång till SAS.

Vi får ta del av ”cockpit-layouter” från relativt omoderna Fokker F 28 till ”state of the art” moderna Boeing 737 samt Airbus 350, med Fly by wire och ”glascockpit”. ALLT är numera digitaliserat!

Säkerhetsarbetet inom flyget utvecklas hela tiden och är ett givet krav för besättningar att hela tiden vidareutveckla samt att via simulatorer utbildas och prövas i sina roller som besättningar.

Nya system som hjälper till i flygsäkerhetsarbetet är till exempel TCAS, Traffic Collision Avoidance System eller Traffic Alert and Collision Avoidance System, uttalas tee-kas. Systemet håller reda på flygplan i närheten av varandra samt kan ge skarpa direktiv om ändring av höjd när någon konflikt inträder. ( TCAS CLIMB / DESCEND).

Med placering i vårt grannland Norge, som för övrigt varit svenskt, upplevs många intressanta flygplatser med besvärliga geografiska och meteorologiska förhållanden. En del s.k. kortlinjer inom landet samt inom Europa växlas med långlinjer till Nordamerika och Asien. Klart intressanta platser och upplevelser delges oss genom fantastiska bilder/foton tagna av, just det , Nisse, som även är en hängiven och duktig fotograf! Se hans bilder via länken som Rune delat ut via hemsidan.

Många flygplanstyper blev det och en ny version kan ta två månader av teori och praktik att lära sig.

Nya rutiner avseende låst cockpit, sömn i sätet under långresor, krav på vakenhet m.m. belystes och församlingen är nu ”heeelt te-ress” med att åter borda civila aerodyner, ingen tvekan om detta!

Sedvanlig avtackning genom Runes försorg, diplom, sprattelvin och öl—GÖTT!

Kommande möten är inplanerade: ev. 24/9, info kommer. Ord. möten: 1/10, 12/11 samt 10/12.

Väl mött då….

Vid ”pennan” // Roger

GEFS-möte 23-05-21

Den 21 maj var det säsongsavslutning för GEFS med en utflykt till Åsaka utanför Trollhättan.

Ett 25 tal personer blev guidade i skogen av Karl-Gustav Danielsson som berättade om en 

väldig smäll som inträffade den 30 oktober 1944. Den var en amerikansk B17 Flygande Fästning

som slog ner, som tur var mellan två bergknallar så mycket av kraften gick uppåt. Men ändå

krossades fönsterrutor på många hundra meters håll och smällen hördes ända till Såtenäs.

Planet var en tidig drönare som lastades full med sprängämnen och som skulle fjärrstyras mot

tyskarna, i detta fall mot Helgoland. Men förbindelsen bröts och B17 flög på egen hand mot

Sverige och över Åsaka tog bränslet slut. Efter smällen kom först Hemvärnet och sedan

ortsbefolkningen till platsen. Det mesta var söndersprängt i mindre delar men några större saker

togs tillvara. Ännu efter 80 hittar man lätt aluminiumbitar i marken och flera fynd gjordes av

GEFSarna.

Efter Karl-Gustavs guidning och alla våra frågor åkte vi i karavan till Hembygdsgården för

Åsaka-Björke. Där blev vi rikligt förplägnade av hembygdsföreningens medlemmar och Karl-Gustav

fortsatte guidningen bland gårdens alla mer eller mindre gamla saker. Därav flera med 

anknytning till haveriet. K-G blev ordentligt avtackad med GEFS vinpaket, denna gång med

tema "stor smäll". Efter denna intressanta dag med mycket bra information och god fika 

kände vis oss nästan som på skolavslutning och kunde belåtna åka hem och börja längta

till höstens GEFSmöten.

På Åsaka-Björkes Hembygdsförenings hemsida hittar man all information om flygplanet,

drönarprojektet och Åsakabornas minnen. 

B17-haveriet, Vissla, 26 oktober 2014 (hembygd.se)

Rune Pettersson

GEFS- möte 23-05-07

(för er som tar del av referatet i mobilen - referatets bilder finns under texten)

Så nåddes vägs ände i kulturens högborg- Grästorp. Sista mötet för säsongen lockade, trots fint vårväder med vårdkrävande trädgårdar, femtioen (51) st vetgiriga adepter till en instängd och varm lokal. Endast två av dessa 51 önskade icke inmundiga Ankis fika, synd eller…..?

Rune inleder sin vana trogen dagens möte med att hälsa välkomna samt att som hastigast belysa en utomhusaktivitet som infaller om två veckor, nämligen ett besök vid Vissla kvarn, för att beskåda den kvarvarande krater som Mugwup orsakade vid sitt besök den 13/4 1944. (Se tidigare referat).

Mer information kommer senare via mail och hemsida genom Runes försorg.

Så till dagens begivenheter!

Vid sitt förra föredrag berättade Evert Kagerin om sina erfarenheter och händelser i samband med propellerepoken på F7 Såtenäs. Nu fortsätter historien med REA- epoken, numera JET-åldern, på F7 och andra förband. (Exv. F13 och F6). Evert beskriver väldigt målande hur nya rutiner och allehanda kontroller av flygplan måste genomföras. Till exempel det sätt som man enklast, och utan hjälpmedel, äntrar gapet på en A 29 Tunnan genom att helt enkelt DYKA in i luftintaget!!!

En i sanning unik metod som efter viss träning kunde nyttjas till fullo! Helt klart värdigt en Flygplanmästare!!

När A 29 Tunnan gjort sitt på F7 stundade utbildning på det modernare flygplanet A 32 Lansen.

Nu har vi nått fram till mitten på femtiotalet och flygplanen har blivit mer avancerade och kraftigare motorer har sett dagens ljus. Krav på uppföljning och katalogisering är ett måste och Evert får ansvaret som Materielmästare att nogsamt sköta dessa uppgifter. En grannlaga uppgift!!

Nyare och ännu modernare flygplan, J 35 Draken, ser dagens ljus och Evert hinner med att besöka framtidsmetropolen Norrköping där Sveriges modernaste jaktförband huserar. Tyvärr fungerar inte familjelivet med storstaden på ”Öschöttasidan” så Evert hamnar återigen väster om Vättern.

Bra för Evert med familj, synd för F 13 som miste en unik resurs i Evert!!

Efter en kommendering till F 6 Karlsborg stundar nya arbetsuppgifter återigen på F 7 där AJ 37 Viggen gör sitt intåg. I samband med introduktionen samt förevisningen av Viggen i Paris, Le Bourget 1973, är Evert på plats. Under två veckor genomförs ett digert program med uppvisningar och försök att knyta kontakter för eventuella framtida försäljning av 37- systemet. Vi vet alla hur det gick med den saken. Vi vet också hur det slutade för TU-144 ”Concordskij” vid dess uppvisning.

En händelse som Evert delvis såg med egna ögon. Diverse försök, att medelst icke helt oskyldiga metoder, inskaffa franska souvenirer för vidare transport till hemmahamnen misslyckades!

Allt har en ände och efter en lååång och givande karriär avslutas densamma med ett pass i SK 37.

Det gick ju inte helt enligt plan eftersom kommunikationen mellan pilot och Evert gick envägs, men ett pass avancerad flygning där inga instrument gick Everts väg upplevdes ändå förnöjsamt!!

Som jag skrev tidigare om Everts föredrag, kan inte återges i text, MÅSTE upplevas, WELL DONE Evert och tack! Ser fram mot nästa berättelse!!

Därpå stundade lite datorbyte inför näste talare, Herbert ”Hebbe”  Hartmann, som berättar om ett, för oss, ganska okänt flygplan- SHORT BELFAST.

Hebbe inleder med att berätta om ett annat projekt, Bristol Britannia, ett fyrmotorigt passagerarflygplan som delvis fick stå modell för Belfast.

Royal Air Force, RAF, var i behov av ett stort transportflygplan som skulle kunna ta en ansenlig last, både volymmässigt och tungt, säg fordon av olika slag. 

Short Brothers, oftast Short, var en brittisk flygplanstillverkare grundat redan 1908. Kända flygplan är exempelvis, Stirling, Sunderland med flera, t. ex. Belfast.

Behovet av transportflygplan ledde till framtagningen av Short Belfast. Relativt stort med en spännvidd av 48,42m, längd 41,6m och höjd 14,3m. Fyra st Rolls Royce Tyne-motorer som tyvärr får anses vara något för ”klena”!  (5730hk/st). Flög första gången 5 januari 1964.

Endast tio st flygplan byggdes och alla tillfördes RAF där de gjorde tjänst mellan åren 1966-1976.

Skrovet får nog anses ganska stort med stor volym och möjlighet att lasta i två våningar. Ger utrymme för materiel samt passagerare åtskilda från varandra.

Som vanligt när staten tycker att något är ålderdomligt och utkonkurrerat ska det skrotas och säljas. Fem såldes, en på utställning, en kvarstad i Cairns, resten skrotgården. Med civil aktör fortsatte Belfast att göra god tjänst, HeavyLift Cargo Airlines. Då fick RAF köpa transporter i stället för att bedriva egen verksamhet med samma flygplan!!!

För att vara ett flygplan från sextiotalet var det väldigt väl utrustat med bland annat ett helautomatiskt landningssystem som möjliggjorde landning i nollsikt. Fantastiskt!

Sin vana trogen som instruktör och lärare redogjorde Hebbe för olika system ombord Belfast.

Bränslesystem med tankar och ventiler samt delar av elsystem och startsystem förklarades på ett givande sätt. Alltid kul att lyssna på ett proffs under tjänsteutövande! TACK Hebbe!!

Rune avslutade på sedvanligt vis med beröm och dryck till berörda. DESSUTOM gjorde våra långväga åhörare från Örebro ett uppskattat inlägg genom Sven Jönssons försorg. Rune blev för en gångs skull avtackad för sina insatser med dryck från Närke och uppskattande applåder från publikum. BRA initiativ Närke!!

GEFS återkommer via Rune med information om kommande verksamheter.

TACK för denna säsong och på gensyn, om inte annat i spränggropen, Vissla kvarn.

vid ”pennan”

Roger

För er som tar del av referatet i mobil syns 

GEFS-möte 23-04-16

Kulturens högborg —Grästorp, en söndag i april.

Rune inleder, 2 minuter i förtid, med en kort inledning om vad vi kan förvänta oss denna söndag samt meddelar att vi är 76, SJUTTIOSEX!! eldsjälar på plats varav 8 st INTE vill ha Ankis fika!

Likt så många gånger tidigare gäller det idag att passa tiden enär ”Yoghurtkultur” ämnar ockupera lokalen efter oss.

Dagens tema behandlar ett av vår tids märkligaste flygfarkoster, den legendomspunna Lockheed SR-71 Blackbird.

Gästföreläsare är Anders Wernberg, en flygintresserad med just SR-71 som specialitet. Passar oss utmärkt.

Näste man att bistå Anders är undertecknad som ska prata om Jaktviggen, JA 37, och dess möjligheter att agera i luftförsvaret samt att vi eskorterade nämnda titanfågel under kalla kriget.

Anders inleder med att berätta litet om spaningsflygets uppkomst och utveckling genom åren, allt från ballonger, duvor och flygplan, till ämnet för dagen, den snabba, oåtkomliga (nästan) underrättelsemaskinen-Blackbird.

Efter att vår svenskättade flygplanskonstruktör, Kelly Johnson, blivit informerad om att Lockheed U-2 inte riktigt var onåbar, behövdes ett avancerat flygplan som kunde flyga högre och snabbare än allt annat existerande flygetyg. Nu är det ju inte så lätt att genast uppfylla önskemål om hastigheter omkring Mach 3 samt höjder om 80 000 ft. Ett grannlaga arbete står för dörren med helt nya material som ska tåla hög friktionsvärme samt helt ny motorteknologi för att uppnå de ställda kraven. Snabbt införskaffades, via en serie bulvanföretag, det starkaste och någotsånär lätta materialet TITAN av den nation som hade en imponerande mängd, SOVJETUNIONEN!

Ganska otippat av ryssen att materialförsäljning skulle komma att användas mot det egna moderlandet.

Nya verktyg och maskiner fick tas fram och en helt ny teknologi avseende motorfunktioner, bränsle, oljor, däck m.m. Ett första utkast till Blackbird blev A 12 Oxcart som flög redan 62-04-25.

Dessa första prov och försök samt även skarpa spaningsuppdrag flögs enbart i CIA:s regi!

Många svåra och invecklade uppdrag gör att arbetsbelastningen på enbart en pilot blir övermäktig.

Behovet av en RSO (Reconnaissance Systems Officer) är uppenbar och när så SR-71 blir operativ på riktigt är den tvåsitsig. Baseringar för SR-71 blir Beale AFB, Mildenhall samt Okinawa.

Dessa baseringar tillsammans med att de alltid behöver stöd av lufttankningsresurser medger att hela klotet kan täckas med kort varsel. Vid parkering och taxning på marken läcker flygplanet bränsle som ett såll. Vid marchfart värms skrovet upp av friktionen mot luften och växer till sig vilket medger att skrovet tätas. En i sanning udda konstruktion!!!

En timme går fort när man har roligt och raskt har Anders lotsat oss igenom historiken om  SR-71.

Anders berättar om förberedelser samt utrustning och diverse nyheter från Tom Veltri som var RSO vid den händelse som undertecknad strax skall redovisa, men först fikar vi enligt sann tradition.

”SR-71 Incidenten”.

Det är högsommar, 29:e Juni -87. Jag och min rotetvåa, Krister, sitter svettiga och fullt engagerade i en luftstrid man mot man, maskin mot maskin. ”MASKIN!!”, som en tidigare chef utbröt en morgonbriefing,—” Det är väl ingen jävla svarv!! Det heter FLYGPLAN!!” Nåväl, här är vi i alla fall, i närheten av kustbandet vid Västervik. Vi har avslutat en övning mot målflygdivisionens Lansenflygplan när vi får en förfrågan av vår Rrjal (Radarjaktledare, numera FSL, Flygstridsledare)

om vi har bränsle för en insats mot ett högintressant mål. Absolut blir mitt svar. Jag antar att det avses en insats mot en SR-71 och frågar efter målets läge. ”Läge 30 km norr om Hoburgen” blir svaret. Hoburg är ju Gotlands sydspets så han menar nog 30 km nor om Gotska Sandön, tror jag.

Vi påbörjar en kursändring mot Ölands södra udde som är standardförfarande för att kunna möta ”HABU” när de styr ut ur Östersjön via den trånga passagen mellan Öland och Gotland, som ju medger flygning i internationellt luftrum.

Min nästa fråga om målets läge ger svaret: ”Han har läge Hoburgen”! —”Menar du att han ligger över SVENSKT TERRITORIUM”!!?? ”JA” blir det korta okomplicerade svaret!

Nu är det en helt annan grej! Troligen ingen SR-71, fel höjd, fel fart och definitivt fel läge!

Vi ”kastar in tre klabbar” i EBK:n och våra ”maskiner” accelererar omedelbart till överljudsfart.

Nu får ölänningarna något att bita i. Vi kommer definitivt att lägga en ljudbang över norra Öland, smällar man får ta! Raskt hittar radarn ett mål på c:a sjutusen meters höjd med fart runt Mach 0,45.

Målet ligger i moln så vi har ännu inte ögonkontakt. Plötsligt upphör molnigheten och ut ur slöjorna framhävs en kolsvart lång skapelse: ”De’ här va’ grejer” utbrister Krister, och det är bara att hålla med. Vi konstaterar att en motor är satt ur spel samt att de sjunker långsamt mot lägre höjder. Vi identifierar och rapporterar så mycket vi kan till STRIL samt följer med söderut så långt vårt bränsle medger. Försök att få landa Visby för snabbtankning nekas på grund av annan verksamhet. Vi hör via radion att ytterligare en rote startat i Ängelholm och är på väg mot oss. Vi lämnar mot Bråvalla och F6-roten tar över eskorten och får avlösning av västtysk jakt som leder SR-71:an till Nordholtz i norra Tyskland.

Där trodde vi nog att allt var över och att inget speciellt skulle komma ut ur denna händelse. Tänk vad fel man kan ha!! Drygt trettio år senare avhemligades denna händelse och helt plötsligt skulle en medaljceremoni äga rum på USA:s ambassad i Stockholm. Tre av fyra svenska förare var med samt Tom Veltri, RSO:n från aktuell händelse och dessutom en hel hög med ”tunga” potentater, det var helt klart mäktigt!

Medaljen som delades ut är USAF AIR MEDAL och är något som delas ut när särskilda händelser förhindrats som medfört att exempelvis ”folk o materiel” kunnat falla i orätta händer eller helt enkelt liv och materiel kunnat förlorats. Helt klart ärofyllt och definitivt ovanligt att den förärats icke amerikanska besättningar. Vi var helt klart stolta över en insats som för oss verkat helt rutinmässig.

Anders avslutar med att avslöja helt nya uppgifter som kommit till vår kännedom senare delen av veckan. En rysk officer som arbetade som tablåmarkör på den ryska sidan under aktuell insats hade helt plötsligt hört av sig till Tom med uppgifter och data som var underbara att ta del av.

Vi får tro och hoppas att ytterligare information dyker upp så småningom och att vi kan delge oss alla nya smaskigheter. WELL DONE Anders för din presentation som helst ska upplevas ”live” såklart.

Rune delar ut sedvanliga gåvor och meddelar att nästa möte är en söndag 7/5 då Evert Kagerin återkommer med jetåldern på Såtenäs.

Väl mött då……

Vid ”pennan”// Roger

PS  1. Vi höll tiden, klara strax före 17:00….

      2. Läs gärna bifogad berättelse som J-E Wikström plitat ned. Beskriver VÄLDIGT bra en insats mot SR-71.

J-E Wikström:

Möte i Mach 4,0

Denna artikel är ett försök att beskriva stridsledningen (STRI) ur pilotens synvinkel. I äldre dagar stridsledde radarjaktledarna jaktflygplanen med talkommunikation. Denna var relativt enkel för fienden att störa. Därför byggdes ett nät av styrdatasändare över hela landet. Flygplanen kunde då ta emot svårstörda datasignaler från radarjaktledarna, som angav riktning och avstånd till fiendeflygplan. Detta system användes först i J35 Draken och sedan i förbättrad form i JA37 Jaktviggen.

Flygtjänst med Jaktviggen

Innan jag blev förflyttad till F 7 hade jag flygtjänst på Martin Blå, 2: dra divisionen F 13, åren 1982-91. Där flög jag JA 37. Som flygingenjör hade jag flygtjänst i snitt en dag i veckan. Med detta kunde jag upprätthålla en så pass god flygtrim att jag fick delta i divisionens ordinarie övningsverksamhet.

En dag tog divisionschefen Roger Möller mig åt sidan och berättade att divisionen hade en stående order. Om jag under pågående övning blev tillfrågad om jag hade möjlighet att genomföra övningsanfall mot SR-71, fick jag svara ja under förutsättning att övningen och kvarvarande bränsle tillät det. Jag tänkte att det där skulle väl aldrig jag få uppleva.

SR-71 Blackbird

Efter skandalen 1960 med nedskjutningen av det amerikanska spionplanet U2 över Sovjetunionen ville US Air Force ha ett spaningsflygplan som ingen fiende skulle kunna skjuta ner. Lockheed fick uppdraget att konstruera ett sådant. Under ledning av svenskättlingen Kelly Johnson konstruerades SR-71. Denna kunde flyga högre och fortare än alla andra operativa flygplan i världen.

Under sista delen av kalla kriget gjorde SR-71 ofta spaningsflygningar i Östersjön. Flygplanet startade från NATO-bas i England, lufttankade över Nordsjön, flög söder om Bornholm, följde baltiska kusten norrut och rundade Gotland. Man var noga med att inte kränka svenskt luftrum. Mellan Öland och Gotland är det en smal korridor med internationellt luftrum. Där skulle man passera igenom varje gång.

Stridslett anfall mot SR-71

En vanlig dag på jobbet satt jag i en JA37 över Östergötland. Helt oväntat fick jag frågan från radarjaktledaren: ”Företag söder Bornholm. Har du möjlighet till övningsanfall?” Jag kollade bränslemätaren och svarade: ”65 %, alla”. Med det menades att jag var redo för anfall, hade 65 % bränsle kvar och alla vapentyper med mig. I verkligheten hade jag inga vapen, men det gick bra att göra fiktiva anfall. I och med detta var det slutsnackat.

TUT, hörde jag i lurarna. På ”radarskärmen” kallad Målindikatorn (MI) kunde jag läsa: NYTT MÅL. På Vapentablån valde jag RB71, ”Skyflash”, en brittisk radarjaktrobot, som JA37 kunde utrustas med. På Kursindikatorn visade STRI den kurs jag skulle styra. I frontrutans Siktlinjesindikator (SI) presenterades hela tiden min egen kurs, höjd och fart samt en horisontlinje. Nu tändes även ”Buggen”, en liten grön boll som studsade upprepade gånger mot höger begränsning i SI. Med det visade den att jag skulle svänga höger för att komma till angiven kurs. När jag närmade mig rätt kurs rörde sig ”Buggen” mot centrum. På väg mot trakten av Kalmar steg jag med fullgas till cirka 11 000 m. På MI presenterade STRI målets höjd 21 500 m och målets fart Mach 2,5 d.v.s. mer än dubbla ljudhastigheten! Om inte förr så visste jag nu att det var en SR-71 jag skulle möta.

TUT, hörde jag igen. På MI läste jag SVÄNG. Med styrdata blev jag beordrad att svänga vänster till nordlig kurs.

TUT, hördes när jag svängt färdigt. På MI läste jag ÖKA. Med det menade STRI att jag skulle inta rätt fart och höjd för anfallet. Jag drog på till fullgas och zon III med efterbrännkammaren. Flygplanet passerade snabbt ljudvallen. Vid Mach 1,3 påbörjade jag stigning så att farten bibehölls med maximal dragkraft.

På MI läste jag FRAM, vilket innebar att STRI ledde till ett famifrånanfall.  Jag skulle möta målet på kontrakurs. Dessutom hade STRI lagt ut en cirkel kallad ”Ägget” mot överkanten av MI, där jag kunde förvänta mig att målekot skulle dyka upp. JA37 radar nådde 60 km. På SI pekade en symbol ut i rymden, där jag eventuellt skulle kunna se SR-71. På MI angav STRI hela tiden målets avstånd, fart och höjd. Nu hade målets fart ökat till Mach 2,7 och avståndet minskade snabbt.

När radarekot dök upp i ”Ägget” var det enkelt att låsa flygplanets radar på målet. Samtidigt tändes på MI en fartvektor utgående från målet med en längd som motsvarade hur långt ekot skulle förflytta sig på en minut. Jag överrumplades av att fartvektorn gick från kant till kant på MI. Vi skulle mötas inom en minut. Närmandehastigheten var fyrdubbla ljudhastigheten, Mach 4,0.

Flygplanets systemdator räknade ut hur jag skulle styra flygplanet för att ge roboten optimala förutsättningar att träffa målet. En styrcirkel presenterades i SI. Vid detta anfall fick jag höja nosen en hel del. Jag avfyrade den fiktiva roboten och försökte samtidigt se målet med blotta ögonen. På dessa höjder är himlen inte blå utan svart. SR-71 kallas Blackbird för att skrovet är helt svartmålat. Jag lyckades inte se målet. Nu närmade jag mig snabbt maximalt tillåten flyghöjd för JA37. För att inte överskrida denna fick jag rolla runt på rygg och dra nosen neråt. Samtidigt meddelade jag på radion: ”Anfallet klart”.

TUT, hördes igen. På MI kunde jag läsa LANDA. STRI gav mig avstånd till F 13 på MI och kursen presenterades både på Kursindikatorn och i SI.

Epilog

Efter landning gick jag lycklig in på divisionen med UTB-bandet, där hela mitt anfall spelats in. Jag sade till divisionskompisarna att följa med för att se hur jag bekämpade en SR-71. ”Titta du på ditt band i lugn och ro. Vi har annat att göra”. Då förstod jag att jag inte var den förste att bekämpa en SR-71.

GEFS-möte 23-03-12

Söndag, en dag nära mitten på mars, då menar jag månad, inte planeten Mars!

Rune inleder sedvanligt med att hälsa alla, gamla som nya deltagare, välkomna till dagens övning.

Idag skall bland annat FALLSKÄRMAR avhandlas, dock icke sådana som banken utdelar under skumma avtalsförhandlingar till diverse potentater! NÄÄ det skall vara sådana som UTVECKLAS!

Under dagen kommer våra föredragshållare att bland annat berätta om Hercules Boogie som utspelat sig på Hovby Flygplats utanför Lisch. Först en inledning om skärmar, sedan en betraktelse om hur Herculesbesättningarna upplever att alla helt plötsligt vill kliva av….

Jan-Olof Lindgren gör ett snabbt inlägg om en annan utveckling, nämligen att Säve flygplats riskerar avveckling. Kan ske en nedläggning redan om två år! Följ resan via media och gör er röst hörd eller skänk en ansenlig summa pengar…. KÖP platsen….

DRYGT femtio själar har samlats i kulturens högborg -Grästorp för att avnjuta två föredragshållare,

Anders och Vanja Dahlöf, som under väldigt många år och vid ett stort antal tillfällen, roat sig med att riskera liv och lem genom att på eget initiativ lämna en fullt fungerande flygmaskin.

”De torde icke förstått att fallskärm är ett räddningssystem”!!

Förstärkta med ytterligare en röst, nämligen min gamle rumskamrat från Ljungbyhedstiden,

Sören Karlsson, ska nämnda trio försöka övertyga oss om att våga prova själva, jag är skeptisk!

Anders inleder med att förklara att hans skärm minsann fungerat under 3500 hopp, en ansenlig mängd fallskärmshopp. Vidare finns indikationer på att någon form av fallskärm användes redan 428 år före Kristus. Kan ha varit en synvilla eller ängel kanske, vem vet!? Helt klart är ändock att när man fann ritningar utförda av Leonardo Da Vinci, som ju hade en skiss på en fallskärm varandes 12x12x12 meter, så har den fungerat i praktiken vid senare försök, så det så!

När väl människan kunde komma upp på höjder med hjälp av ballonger fortsatte önskan att från hög höjd kunna dala ned medelst en räddningsskärm. En ny SPORT var därmed uppfunnen!!

Anders berättar vidare att försök med hopp från ballonger och sedermera även från en ny uppfinning, FLYGMASKINEN, skedde med lyckade och ibland mindre lyckade resultat.

Hursomhelst så har fallskärmen kommit för att stanna som ”redskap för nytta och nöje”.

Ingen pilot skulle idag sätta sig i ett stridsflygplan utan möjlighet att lämna sin farkost vid behov!

Fallskärmshoppning är förenat med risker precis som många andra verksamheter. Sett till antalet totala hopp per år, globalt, är ändå antalet olyckor och dödsfall lågt.

Läs vidare ”på nätet” om Sv. Fallskärmsförbundet, där för övrigt Anders varit ordförande, tror jag.

Nu blev det FIKA igen via Ankis försorg. Som vanligt en kulinarisk och kaloririk begivenhet som uppskattas av de flesta. Antalet icke fikabenägna var c:a fyra …….(tror vi).

Del två av föredraget fortsätter Vanja och Sören att berätta om fallskärmshoppning som sport och

hur livet som hoppare i en klubb kan gestaltas. Helt klart verkar det som att en enorm kamratskap  samt ”vikänsla” utvecklas i samband med klubbverksamhet. Från att ha börjat i liten skala på hemmaflygplatser som Vårgårda, Vänersborg med flera, leder verksamheten till att många av medlemmarna ges möjlighet att besöka andra länder och kontinenter. Tyvärr är det som i många andra föreningar, som i regel drivs ideellt, alltid knapert med ekonomin vilket Sören redovisade när han fått agera som kassör i klubben. Resor till bl.a. Florida, måste väl ändå ses som en klar framgång för en hoppare från en liten förening i Svedala…

Vidare berättar Vanja om att hon troligen är den enda hoppare som fått en Hercules utlagd som märke att landa på, det var i alla fall det som skedde och som jag inte tänkt nämna…nu är det för sent!

Vanja satsade på formationshoppning när hon väl blev varm i kläderna. Först i små grupper och sedan i större formationer. Något som även Anders pysslat med såklart.

Resultaten blev så bra att i samband med rekordförsök i Frankrike (1990) blev Vanja vida omskriven i våra tabloider som en riktig rekordhjältinna, WELL DONE!!!

Det blev även en del rekord satta i samband med Hercules Boogie där Anders och Vanja deltagit, såklart!! BRA Jobbat!

Lyckades de att tala sig varma för sin sport? -ABSOLUT! Vågar några GEFS-are, som inte provat, försöka sig på ett tandemhopp…..återstår att se….

Som pausentertainer redogjorde Urban Sörme för några händelser han upplevt i samband med Boogiet.. han har även hoppat själv…voine, voine…(tandem)!

Nu till de djärva aviatörerna som startar fullastat och som landar i det närmaste tomhänta.

Bosse och Hebbe redogjorde kraftfullt för de åtaganden som innefattas i begreppet ”fällning av trupp och materiel från C-130 Hercules”.

Med hjälp av förklarande text o bild blev vi snabbt utbildade i konsten att leverera last från flygplan.

Diverse olika metoder visades och kanske allra bäst redogjordes våra förehavanden med film.

Den avslutande filmen: Four Hercules 80 soldiers, visade den största fällning som genomförts i Sverige, från TP 84 i alla fall. (finns på Youtube)

Det var tänkt att jag skulle prata lite grann om bestämmelser och reglementen som styr denna typ av verksamhet MEN— den delen trollade vi bort!!

Inte nog med det— Allas vår trollkarl, Magiker Bo Andersson, lyckades med konststycket att sent en eftermiddag trolla bort en näsduk inför allas ögon. Att dessutom fixa fram en likadan ur Runes femhundring chockade oss alla. Hur det gick till vet bara Bosse! WELL DONE.!!

Sedvanliga hedersbetygelser, Diplom o Sprattelvatten enligt rutin med ny sorts bärs, Wave…

Nytt möte 16/4 avhandlar SR-71 samt möten mellan JA 37 och densamme….

Rune kallar enligt rutin….väl mött då!

Vid ”pennan”// Roger

GEFS- möte 23-02-12

”TEMA 1944”

Så äntrades ånyo vår sal i kulturens högborg—Grästorp!

Sextiotalet åhörare, varav ett helt gäng nya vetgiriga åhörare, hade hörsammat Runes inbjudan till temadag 1944. Lidköping ståtar med något liknande tema, 1934, men det är en heeelt annan historia. Ett mathak som anspelar på något bandylag med namn som ett mindre småhus!

Eller större! Vem vet?

Traditionsenligt fanns en hel del matnyttiga tidskrifter till beskådan samt efterskänkta till dem som önskade ta med dem hem, alldeles GRATIS!

Vet ej om fru Pettersson fick tillbaks de litterära verken?!  Därom må vi fråga Rune vid nästa möte.

Även detta möte inkräktade på annan kulturverksamhet, Yoghurt!?, som skulle infalla vid 17-tiden. Begränsade kraftfullt vårt eftersnack samt satte press på tidhållningen. Den var för övrigt perfekt!

Inledande föredragshållare var allas vår Evert Kagerin.

Evert föddes 1926, samtida med Svenska Flygvapnets födelse och tillbringade sina första levnadsår som, enligt honom själv, ”bonnapöjk”.

Tack vare en förstående far som insåg att lantbruket var för litet och omodernt för kommande verksamheter tog Evert beslut att, bland annat, utbilda sig inom murarskrået.  Där klev Evert innanför F7:s staket, (fanns nog inget då), och insåg, efter att ha blivit nekad av murarfacket att fortsätta som murarlärling, att här fanns ju behov av teknisk personal.

Sagt och gjort!  VOLONTÄR fick det bli!  Kontrakt skrevs med start 2/7-44!  Fyra år var kontraktstiden.  Detta i en tid när åtskilliga flygplan från det krigshärjade Europa anlände till Sverige, sönderskjutna eller sökandes nödhamn av andra orsaker. En spännande tid.

Evert berättar med målande beskrivningar om allehanda uppdrag som han upplevt,  alltifrån första flygning med B-17, där en egentillverkad spypåse gjorde gott arbete,  till allehanda flyguppdrag som, näst intill trimvikt, samt färdmek. (JU-86/B3 samt B-18). Otroliga historier som får oss åhörare att känna både skräck och förtjusning. Det var helt klart andra tider…

Historierna kan inte återges i skrift, måste upplevas!!!

Evert avslutade sin karriär som kompanichef och blev flygvapnet trogen till 1987. (hann med att flyga alla flygplantyper på F7, även SK 37 Viggen). VERY WELL DONE, Evert!

 Foton: Roger Möller

Nu blev det fika genom Ankis försorg. Som vanligt en höjdare,TACK!

Näste man till rakning…..

Karl-Gustav Danielsson, Åsaka-Björke Hembygdsförening, står för nästa programpunkt.

Hur otroligt det än låter lyckades man, redan tidigt fyrtiotal, fjärrstyra flygplan från ett annat flygplan samt, medelst tv-sändning mellan flygplanen, manövrera ett bombflygplan fyllt med sprängmedel mot ett anfallsmål.  Nåja, det gick väl inte helt som det var tänkt med föregångaren till våra ”drönare”!? Fult ord förresten som jag personligen inte gillar. Är ju från början ett engelskt ord, DRONE, som betyder: parasit, gaddlöst bi, vars avsikt är att para sig med bidrottningen. Betyder även obemannat fjärrstyrt flygplan! Kan även vara en lat person som drar benen efter sig, nog om detta!

Prov och försök inleddes inom USAAF: s försorg att medelst ombyggda B-17, Flying Fortresses, samt även B-24 Liberator, fjärrstyra dessa bombare mot olika mål inom fientligt territorium.

Fyllda med kraftigt sprängmedel skulle de slå ut de flesta tänkbara mål, vi pratar om drygt tio ton explosiver!! (se Projekt Afrodite)

Nu gick det väl som sagt sådär….

Måndagen den 30/10 1944 skakades Trollhättetrakten av ”den sannolikt största smällen i trakten på fem miljoner år”!

Vad hade hänt?

Ett specialbyggt flygplan av typen B-17F, med det svåruttalade namnet ”Mugwump”, hade kommit kraftfullt ur kurs. Det tänkta målet för denna tidiga utgåva av en UAV, Unmanned Aireal Vehicle,  låg långt in i Tyskland. Någonstans i höjd med Helgolandsbukten förlorades kontrollen av flygplanet. Kurshållningen kunde dock låsas på ”roboten” med tanken att fortsätta på sydostlig kurs för att sedermera haverera på fientligt territorium.  MUGWUMP ville dock annorlunda-”Jag har ju aldrig varit i norden, jag styr norrut”!!

Med en flyghöjd av blott femhundra meter styr Mugwump norrut över Danmark och passerar i stort sett osedd Göteborg med omnejd.  Bränslet tar slut och motorerna stannar. Slutmålet blir närheten av Vissla kvarn strax sydost om Trollhättan.

En enorm explosion förorsakar stor förödelse i området. Turligt nog är haveriplatsen belägen i en sänka mellan två bergknallar. Kunde ju träffat någon lokal knalle om oturen varit framme!

Hembygdsföreningen i Åsaka-Bjärke har genom åren vårdat nedslagsplatsen, som är markerad med ett propellerblad,  samt genom frivilliga och inte minst Karl-Gustavs förtjänst kunnat möjliggöra för övriga att ta del av denna unika händelse.  Stort efterforskningsarbete har lagts ned på att finna historien om detta specifika flygplan samt om övrig ”skum” verksamhet som möjliggjorde för USAAF att radiostyra dylika tingestar.

STORT tack Karl-Gustav för denna mycket intressanta genomgång!

Sedvanlig avtackning av Evert och Karl-Gustav med öl och sprattelvin att inmundigas vid lämpligt tillfälle samt diplom förärades de båda av Rune.

Nästa möte 12/3. Rune meddelar enligt rutin. Väl mött…

Vid ”Pennan”…// Roger

Ps. Sök gärna mer info om ovanstående. Finns t.ex. på SFF:ssidor.

GEFS-möte 23-01-19

Nytt år och äntligen årets första möte, EN TORSDAG!!

Femtiotalet åhörare, som vanligt vetgiriga och hungrande efter information, hade samlats i kulturens högborg — Grästorp! Kanske hade Murphy slagit till enär vår ”ordersal” belamrats med någon form av annan kulturell verksamhet, TEATER!? Intet är som väntans tider men sent omsider äntrades borgen av Rune med sin arme´ och med fem minuter till godo var allt återskapat inför kvällens begivenheter.

Jublet visste närmast inga gränser när Rune släppte något som närmast kan liknas vid en mindre kärnladdning: ”FIKAT ÄR IKVÄLL GRATIS”!!! UJUJUJ, saliven rann till direkt!

Kvällens talare och gäst, Stf C F7, Öv Mattias Ottis, inleder med en kort förklaring om varför försvarsmakten finns till och ger en kort orientering om Ukraina. Det finns även en intressant engelsk sida med bl.a. info om nyheter i Ukraina. Sidan återfinns ”på nätet”. SÖK: RUSI !

( Royal United Services Institute).

Mattias har en gedigen bakgrund i FV. Började sin GFU, Grundläggande FlygUtbildning, på Ljungbyhed 1995. Följdes upp med GTU, Grundläggande Taktisk Utbildning, SK 60, samt vidare till TFHS, TrafikFlygarHögSkolan, återigen Ljungbyhed. Där utbildas elever till att erhålla civil behörighet inom luftfart. Syftet för Mattias del var att direkt, utan att utbildas på JAS 39, bli transportpilot på transportflygplanet TP 84 Hercules, som vi numera kan allt om!!! År 1998 påbörjar Mattias, tillsammans med sju st kamrater, sin tjänstgöring på F7 Transportflygdivision. Efter att ha tjänstgjort som Divisionschef samt Chef TSFE (Tranportflygenhten), med ytterligare utbildning till högre chef, samt en period på högkvarteret i Stockholm, tar Mattias en tvåårig session till något så udda som en civil karriär på Sjöfartsverkets anläggning i Göteborg, Käringberget. Där återfinns nämligen JRCC som är Sjöfartsverkets nationella Sjö- och flygräddningscentral.

(Joint Rescue Co-ordination Centre). Därifrån leds samtlig verksamhet med bäring på våra sju st. moderna räddningshelikoptrar baserade på fem platser i landet. (se bild).

Längtan efter att återigen smyga in i en uniform gör att Mattias efter två år återigen hamnar i det stora tegelhuset i Stockholm. Nu med arbeten inom Insatssektionen benämnd J5.

Numera, som framgår av hans titel, återfinns Mattias åter på F 7 som ställföreträdande chef F7 under Öv Adam Nelsons vingar. Cirkeln är sluten och jag vet personligen att i Mattias finns en mycket kunnig och skicklig ledare samt pilot. Det borgar väl för framtiden på Såtenäs. WELL DONE Mattias!!!

Sedvanlig avtackning med dryck och diplom genom Runes försorg.

Nästa möte 12/2 då Evert Kagerin kommer att berätta om sin lååånga verksamhet på F7.

Väl mött då…

Vid ”pennan”// Roger

.

GEFS-möte 22-12-11

Tredje Advent!!!  Fyrtionio (49) adventsfirare kom, som vanligt, till kulturens högborg—Grästorp!

Rune inleder med en nästintill pastorslik predikan om hur en födelse, utan bebådelse, ägt rum för

jättemånga solvarv sedan, närmare 80 stycken dylika. Jesus, f´låt, J-22 ska det vara!

Rykten sa att denna skapelse synts till i någon krubba, troligen någons garage, i Högborgen!?

Det kom att visa sig att detta var sant. Ett skelett hade synts rullas ut ur detta garage.

Nu gick vi händelserna något i förväg..

Anki, vår Cafévärdinna drogs med knarrig rygg men lyckades förse oss hungrande med delikat fika som vanligt—-TACK!!

Svante Kilén och Henrik Bergman var inbjudna för att sprida kunskap om ett grannlaga projekt som drivs i företagsform. (Warbirds of Sweden)!

Att återskapa Sveriges enda, ännu icke flygande, FFVS J-22 är en mycket kvalificerad uppgift. De båda är ju inte ensamma inom detta arbete men helt klart är att eldsjälen Henrik är en arbetsmyra.

Bifogat finns bilder som visar att arbetet från vrak till flygande är ingen lek. Mååånga lååånga arbetspass har gjorts och kommer att ske. Målet är att kunna ha J-22-an i luften 2026.

Flygplanet fanns som något slags övningsobjekt på F6, Karlsborg, förärades av Svedinos i Ugglarp och hamnade senare i Paris. Där mäktade inte fransmännen med detta enorma projekt varvid det åter hamnade hos de som kan och förmår—- Di Svenske!!

Rostigt, saknade delar och allt som tänkas kan skulle få vem om helst att ge upp men helt säkert kommer de att lyckas, Tidigare i år ägde en enkel ceremoni rum i Aeroseums berghangarer där firandet av åttioåringen tog plats.

Läs vidare på hemsidan: www.warbirdsofsweden.se.

Efter Svantes och Henriks föredrag var det min uppgift att äntra scenen. Som jag sa, när Rune kallar kommer man.

Jag lyckades finna och fastna för ett projekt som drevs av U.S Navy samt USAF tidigt femtiotal.

Behov fanns att kunna starta från hangarfartyg med ”readrivna” Jaktflygplan. Tyvärr var inte katapulter uppfunna så behov fanns att  få till stånd ett flygplan med propeller som ger bättre drag och acceleration än jetmotorn vid start från just hangarfartyg.

Projekt XF-84H blev tyvärr ett fiasko. En dubbelmonterad jetmotor med tillhörande överljudspropeller, som genererade ljudbangar på grund av sitt höga varvtal, var inte något som föll Navy på läppen. Två prototyper flög totalt tolv pass varav elva slutade med någon form av nödlandning. Flygtid totalt 6 tim. 40 min.!!

Länkar till film om detta samt övriga roliga testprojekt kommer via vår hemsida.

Sedvanliga drycker och diplom till Svante och Henrik, även jag fick drycker, mums!

Vidare öden och äventyr på det nya året meddelas av Rune efter nyår!

God Jul, Gott slut och ETT GOTT NYTT ÅR 2023, ses o hörs……// Roger

GEFS-möte 22-11-13

FARS DAG ! Vem kunde tro att så många fäder lämnade hus o hem o barn för att inmundiga fika
och se fantastiska bilder i kulturens högborg-GRÄSTORP!?

Så blev det ändock! Knappt femtio själar föredrog flyg i form av helikoptrar, inte vilka som helst,
utan dessa som man spejat efter genom takluckan och sidofönster med fasa— POLISEN!!!

Nu är ju naturligtvis mitt eget samvete vitt som en snortares näsa, men, men— det finns ju andra…
Rune inleder enligt rutin med att hälsa välkomna samt att erbjuda läsvärda skrifter Denna dag blev
inräknandet av icke fikasugna besökare enkelt— 2 st!!

Göran Theander meddelar att F7 Gårdsmuseum lever sitt liv på ett gungfly, ingen vet, kan eller vill
meddela när verksamheten återupptas-SYND!

Per ”Pelle” Lindquist är ju känd av GEFS sedan tidigare besök där han skickligt och med jättefina
bilder presenterat sitt liv som FV-pilot och, om jag inte missminner mig, djärv fallskärmshoppare.
Karriären som Viggenpilot blev dessvärre kort men Pelle fann sin plats inom Polisens
helikopterverksamhet istället och han har även varit aktiv inom SwAFHF:s propellerverksamhet.
Att han är en flitig och duktig fotograf råder ingen tvivel. Dessutom har han haft, och har, en
förmåga att ta med kameran, vilket underlättar om man vill dokumentera sin och andras
verksamheter.

'
På ett kunnigt och intressant sett lotsar Pelle oss igenom helikopterorganisationens grundande
samt utveckling inom Polisen. Officiell förste pilot var en viss Gert Skogsberg som i januari -64
hade förmånen att få spaka en Bell -47 (ostkupa) som hyrts in via Osterman.
Juni 1967 utexaminerades Polisflygets sex första piloter vid Arméns helikopterskola, Boden.
Samma år moderniseras helikopterflottan med sin första Agusta- Bell 206, Jetranger.

Modernare helikoptrar samt utökad organisation följer genom åren. Typer som Eurocopter EC-135,
Jetranger/Longranger, Bell 429.

Baseringar genom åren har huvudsakligen varit Stockholm, Göteborg, Malmö, Östersund samt
Boden. Många olika platser på respektive ort pga. ekonomi, nedläggningar, prioriteringar m.m.

Dramatiska händelser som nedbrunna hangarer, beskjutna helikoptrar m.m. redovisades med
dramatiska bilder. Även bilder som visade aktiva insatser på vägar, vid restauranger, flygplatser
och så vidare, alla med god skärpa!!

Samarbete med andra nationers Poliser samt verksamheter inom EU är uppdrag som utvecklar
och utökar förståelse för helikoptrars betydelse inom Polisen. Från att i princip, inom Sverige, varit
enbart till för trafikövervakning används ”vår” resurs för eftersök, följa flyktvägar, övervaka
demonstrationer samt statsbesök, personaltransporter, sjuktransporter, sök i fjällterräng m.m.
Teknisk utrustning som värmekamera, NVG, strålkastare, högtalare, vinsch m.m. har förfinats
genom åren och medför att hkp bemannas av pilot samt operatör som sköter den tekniska
utrustningen samt även kommunicerar med övriga aktörer.

I skrivande stund finns 9 st hkp av typ Bell 429 baserade inom landet. C:a 30-tal piloter och en
organisation av c:a 60 pers. Numera har Polisen egen flygskola.

Sedvanlig avtackning av Pelle med Spitfire-öl och Vitt Vin samt ett nytt GEFS-diplom utdelades.

Nytt möte tredje Advent, dvs. 11 December. Väl mött då….

// Roger

GEFS-möte 22-10-16

SMHI varnar för kuling och kraftig nederbörd, GUL varning, med 14-17 m/s! Västtrafik ställer in tågresor på Kinnekullebanan samt varnar för lövhalka och nedfallna träd!

RUNE kallar till möte i kulturens högborg, Grästorp, och se på den, det blev nog höstens publikrekord, i alla fall hittills! Femtiotre åhörare, som inte räds kommande kopplings- och flödesscheman, ansluter utan att frukta diverse varningar. BRA!!

Anki laddade för gofika och idag stämde antalet uppsträckta nävar med det faktiska antal som INTE inmundigade dagens fika, fyra själar!!

”Tiggeri och Bettleri undanbedes” stod det förr på dörrar utanför fastigheter när sådant inte var välkommet. Att Rune vördnadsfullt önskat en lagom stor dusör för att hålla skeppet flytande, faller inte under detta ordstäv. Bankman Rune verkade nöjd med inlämnade bidrag och ser framtida möten an med tillförsikt. BRA jobbat!!

Dagens föredragshållare, Herbert Hartmann,  har ju GEFS träffat på tidigare vid möten som avhandlat TP 84. Däremot har ”Hebbe”

inte talat så mycket om sin tidigare bakgrund som ”slavarbetande” ungdomshjälpreda på Västerås flygplats, värnplikt med                                        efterföljande utbildning till flygtekniker, med tjänst på i huvudsak J 35F på nedlagda F1 ,Hässlö, samt sedermera                                                      övergång till de stora, mäktiga, delfinlika, otroliga C-130, TP 84 Hercules!!! Först med befattning ombord som lastmästare och senare flygmaskinist samt simulatorinstruktör/ lärare till sina kollegor.

Efter mer än 11000 flygtimmar och över 1000 timmar i simulator tar ”Hebbe”, efter fyrtio års trogen tjänst, sin mekoverall och går hem. Där kan han ägna sig åt filateli samt modellflyg, vilket han är riktigt duktig på, båda sakerna!

Dagens övningar belyste en Flygmaskinists arbetsuppgifter samt gav en liten uppfattning om det mycket tekniska kunnande och intresse som ”Hebbe” besitter.

Att ha det tekniska ansvaret samt bistå övriga besättningsmedlemmar med åsikter, beslut och åtgärder är en mycket grannlaga uppgift. Vi fick en liten fingervisning i hur komplext system mekaniskt, elektriskt samt hydrauliskt, ett flygplan med femtiotalsteknik faktiskt ser ut. Betänk att när Hercules såg dagens ljus var t.ex. jetmotorn knappt tio år, om man ser till en pålitlig motor vill säga. Att dessutom koppla på en propeller med alla dess funktioner är ju inte heller snutet ur näsan. Lägg därtill alla andra funktioner………MYCKE´ NU!! Många scheman finns det……

Herbert avslutar med en MYCKET intressant och detaljrik beskrivning om det fantastiska passagerarflygplanet Concord(e)!!

Vi har alla, tror jag, fascinerats av detta underverk till flygplan som även det är framtaget med åldriga metoder, med nutida mått mätt, men som faktiskt blev en succé. Ett samarbete som sprang på pumpen flera gånger men som till slut, 1969, fick sitt luftdop.

Concorde(e) måste vara ett eldorado för en flygmaskinist med alla dessa knappar, visare och kranar som man på något vis kan påverka. Tänk att hela tiden behöva beräkna samt pumpa runt bränsle i systemet för att erhålla maximal koll på lyftkraftcentrum och ”center of gravity”, CG!

Tyvärr vet vi alla hur denna maskins öde beseglades. Vad vi kanske inte visste om, var alla de fakta som ”Hebbe” redogjorde för. Genom ett mycket grannlaga arbete har det rotats i haverirapporter m.m. för att få fram data som menligt påverkade utgången av den ödesdigra

start som genomfördes den 25 Juli, 2000, kl:16:43 CET.

En mängd faktorer, allt från överlast, start i medvind, felaktigheter på landställ, stress m.m.

bidrog till att 113 människor omkom och 6 st skadades. Trots åtgärder för att liknande händelser inte skulle kunna inträffa igen var Concordens saga all. Tre  år senare drygt, 24 Okt 2003, var det slutfluget med ett av de mäktigaste flygplan vi skådat, SO FAR!!!

4 timmar och tjugo minuter kan vara ett flygpass med TP 84 från Såtenäs till Island!?

Det kan även vara ett GEFS-möte en söndag i Oktober……

Sedvanliga hedersbetygelser delades ut av Rune samt meddelades att nästa möte är den 13 Nov

Väl mött då…..

Vid ”pennan”

Roger

GEFS-möte 22-09-18

Strååålande sensommarväder hindrar inte sanna entusiaster från att ansluta till möte när Rune har kallat. Sålunda samlades ett knappt femtiotal (låter bättre än drygt fyrtiotal, eller hur) denna vackra söndag för att avnjuta lite flyghistoria.

Enligt fastställd rutin hälsar Rune välkomna till dagens begivenheter samt kastar sig med dödsförakt över den grannlaga uppgiften att inräkna antal ICKE hungrande besökare!

Rune och Leif med benäget bistånd av Anki kommer överens, nåja, att en, möjligen två, icke önskar fika. Bara de som inte fikade vet resultatet!

Dagens föreläsare, en icke helt okänd flygläkare, med ett osedvanligt duktigt sinne för fotografering samt väl avvägt munläder, allas vår Ulf ”Bildriste” Nylöf, bjöd på osannolika bilder med tillhörande historier. Dagens bildpotpurri utgick från centralorten Grästorp med händelser från Uppsala, Fairford, Oxford, Karup och Moskva. Osannolika bilder på varierande flygmaskiner men också belysande vilka hemska vedermödor personal och medlemmar ur SwAFHF måste utstå vid deras uppvisningar runt om i Europa. Det är inte bara flygbuller som måste uthärdas utan även kulturresor med antika byggnadsverk, värme och allehanda måltider som skall inmundigas och sköljas ned med lämplig vätska, voine, voine….

Sedvanlig fikastund i halvtid avnjöts, denna gång med extra ypperlig kaka som handgjorts av Carina. Kanske inte var sista gången, vem vet….

Nästföljande timme avnjöts ytterligare bilder med presentation av medlemmar ur SwAFHF vid deras skruvande och mekande på varierande aerodyner. Tyvärr är ju antalet entusiasttekniker som får och KAN skruva på ”våra” dyrgripar kraftfullt begränsat. Nyrekrytering krävs på alla fronter,

även aviatörerna.

Ulf avtackades på sedvanligt vis med ädla drycker att avnjutas vid lämpligt tillfälle. Vi får väl  hoppas och tro att ytterligare bildspel kommer i framtiden, TACK Ulf!!

Rune påminner om att vi är en förening med väldigt låg budget samt att det kan vara nödvändigt med en frivillig dusör inom snar framtid. Mer info kommer via Rune. Det är inga astronomiska belopp. Handlar om ”en frivillig tvåhundring” per intresserad medlem.

Nästa möte är redan planerat att genomföras den 16:e Oktober och då kommer vi att grillas i teknik samt mekanik och hydraulik på TP 84 Hercules genom den forne flygmaskinistens, Herbert Hartmann, försorg. Det blir även en MYCKET intressant genomgång om Concord(e).

Teknik samt, om jag tolkar ”Hebbe” rätt, en del nyheter om den tragiska flygolyckan i Paris där Concordens öde nog beseglades?!

Väl mött då…

Vid ”pennan”

Roger

GEFS-möte 22-08-21

ÄÄNTLIIIGEN ! som en viss herre vid namn Gert Fylking utropade vid ett helt annat tillfälle!

Så var det alltså dags! Sommaren lyser med all kraft den, i min mening, sista sommarmånaden, Augusti.

Rune har haft det goda omdömet att, så att säga, tjuvstarta lite tidigare i år för att hinna ses lite mera. Ett riktigt genidrag visar det sig. Femtiotalet åhörare samlades en fin söndagseftermiddag.

Efter sedvanligt välkomnande samt programförklaring inträffade något som nästan kan liknas med att ”någon skitit i det blå skåpet”!!! CYBERATTACK mot kulturhuset i Grästorp! (Putin)!

Nåväl efter dryga kvarten var vi igång och Rune hann meddela när resterande möten planerats in under hösten. (18/9, 16/10, 13/11, 11/12)!

Vår förste föreläsare för ”höstterminen” är Björn Kristiansen som gästat oss några gånger tidigare.

Idag var syftet att upplysa oss om ett gigantiskt museum samt visa egna bilder tagna för 41 år sedan. Det är ju nästan på den svartvita tiden men alla foton var i färg, märkligt!?

Hursomhelst är platsen Los Angeles, USA, närmare bestämt Planes of Fame Museum, Chino.

Björn hamnade där ”av en slump” när hans tilltänkta praktikplats byttes ut. Med Björns intresse för gamla fina museiföremål var det kanske lika bra. Många fina maskiner förevigades varav ett flertal flyger även i nutid, häftigt. Besök gärna hemsidan planesoffame.org.

Björn avtackades på sedvanligt vis med Spitfire öl, Gustav Gul- vin och ett nytt diplom om det gamla skulle råka vara solblekt.

Tiden går fort när man har roligt och då är det inte helt fel att varva ned med en alldeles utomordentlig fika genom Ankis försorg. En del kanske glömt att Ingves o Putin höjde fikapriset innan sommaruppehållet men det lär bestå. Alltså 60 riksdaler som är JÄTTEBILLIGT om man jämför med exempelvis Rådhuskonditoriet i Lisch!!!

Näste man på podiet är allas vår Bosse Andersson. Duktig föredragshållare som snokar reda på detaljer och lyckas dessutom riktigt bra med sina Powerpoint-presentationer. Detta tack vare, kanske, att han arbetar i Windows!!??

Denna gång hamnar vi i: Kalla kriget drabbar Flygvapnet.

Under devisen: UTAN SPANING- INGEN ANING inleder Bosse sitt väl genomarbetade föredrag med mycket fakta som delvis framgår av nedanstående bilder.

(man kan säga: utan jakt-total slakt, men det gör jag inte)!

Det kalla kriget, som vi definierar det, är i princip perioden från 1941 till 1991.

Underrättelseinhämtning har vi lärt oss tidigare är inte att likställa med spionage!! Även om det ibland är en hårfin skillnad. Signalspaning är en del av metoder att inhämta vad som sker hos andra stater vad avser exempelvis framtagning av ny materiel, taktik, teknik m.m.

Tyvärr visade det sig den 13/6 1952 att det inte är helt ofarligt. Som vi alla vet blev vår DC- 3a nedskjuten över internationellt vatten varvid samtliga besättningsmän omkom, såvitt vi vet!

Under följande räddningsuppdrag blev även en av FV:s Catalinor nedskjutet under dramatiska former. Där lyckades man nödlanda varvid all ombordvarande överlevde samt räddades av ett tyskt handelsfartyg, Munster.

Upplösningen av dramat över Östersjön låg länge i höljt dunkel men fick sin upplösning i samband med att muren föll och att Ryssland till slut erkände sitt brott.

Vår gamle kollega och numera erkänd författare, Anders Jallai, lyckades med mycken möda hitta vår DC-3a och resten är ju historia. Den finns ju numera på Flygvapenmuseum i Linköping.

Vidare fick Bosse möjlighet att visa oss gammal radarutrustning och även nyare moderna signalspaningsfarkoster, Artemis, S 102B Korpen, Global Hawk m.m.

Helt klart behövs signalspaning fortfarande.

Även Bosse erhöll efter väl förrättat värv Öl o Vin att inmundiga vid väl valt tillfälle.

Nästa punkt på programmet var såååå hemligt att inte ens signalspaning hade lyckats klura ut vem som var tänkt.

Som tur var visste Rune vem: HAN SJÄLV!!!

På ett mycket personligt och underhållande sätt berättade Rune om sitt gedigna intresse för just FLYG och PROPELLERFLYG i synnerhet.

Allt började som för så många andra att man tar intryck av sina föräldrar och händelser som man råkar ut för när man är en liten spoling. Att bli pianomusiker under ledning av ”Spel-Oscar” var ingen vidare ide’. Däremot lyckades en uniformsklädd gestalt som uppenbarade sig under en lektion sätta myror i huvudet på Rune. UNIFORM- det ska det bli!

Hur många av oss GEFS-are har inte läst BIGGLES?

Så även Rune som har en nästan komplett samling böcker. Biggles var många unga pojkars hjälte och bidrog helt klart till att intresset för pilotyrket växte.

Uppväxt i Flakeberg med vinande flygplan från F7 Såtenäs över huvudet samt upplyst natthimmel över Hattefuran efter lysbombsfällningar gav en extra dimension till önskan att förverkliga sina drömmar.

Tyvärr visar en eländig synundersökning att en viss färgblindhet insmugit sig och därmed är chans till pilotyrket kraftfullt reducerat. Ett sommarläger på A 8 Boden, med tillhörande helikopterflygning, får nästan Rune att bli arméofficer!! Hujedamig! Tur att det blev bankman istället.

Rune berättar, vilket vi redan känner till, att hans stora passion är propellerflygplan där det bullrar o rister. En flygtur med ”Tante JU” eller syskon, JU 52, är något som etsat sig fast i Runes minne. Passionen för stora flygbåtar er också väl visad. För en kort sekund lyckades Rune även få oss att tro att han blivit medlem i Viggens Vänbrödralag!! Det var en luring men den som lever får se, vem vet…..

TACK Rune för att du är den ”Drivne Grästorpare” du är!! Annars hade vi haft väldigt tråkiga söndagar om inte GEFS funnits.. (du har dessutom bra medarbetare)

Ny kallelse kommer via cyberrymden, kanske krypterad för att förhindra signalspaning…..

Må väl..

Vid ”pennan”

Roger

GEFS-möte 2022-05-15

Ibland går tiden väldigt sakta och då och då springer tiden ifrån oss. Just så upplevs denna vår där grönskan nästan gör ont i ögonen och får en allergiker att bli tårögd. Dessutom har under vinter och våren alla GEFS-möten genomförts med en rasande fart. Plötsligt står vi här och har inga möten kvar!! voine, voine! Svårt att härda ut och genomlida kommande sommar!?

Sextio brukar vara antalet vetgiriga personer på våra möten, minst. Sextio blev istället, genom vår inflation, priset på vår fika som Anki serverar oss. Måste vara Putins och Ingves fel ….(värt varje krona)

Trots strålande sol blev i alla fall lokalen besatt av dryga fyrtiotalet åhörare som kommit för att lyssna till före detta kaptenen i Flygvapnet, Thorbjörn Engback.

Innan Thorbjörn fick ta till orda informerade Rune som vanligt om verksamhet samt en kort presentation om Thorbjörn och visade var läsvärda alster fanns uppställda till försäljning.

Thorbjörn berättar att han sedan sin födsel,1951, flyttat runt en hel del inom landet då hans far var pastor och tjänstgjorde på ett flertal platser. Inte lätt att rota sig när omgivningen är föränderlig. Tanken var att bli lantbrukare men efter att ha hamnat i Järpen, Jämtland, där inte något direkt lantbruk fanns att finna, måste något göras.

Efter att med skolan besökt metropolen Östersund, med fornbyn Jamtli samt flygflottiljen F4 Frösön, klack det till i hjärnan. Någonstans började en annan grodd än lantbruket att växa.

Östersundsposten, kanske, lockade med en annons om sommarläger med FV-ungdomar. Sagt och gjort, sökte och kom med på tre veckors kurs på F11, Nyköping. Nu var traktorn bortblåst….

Efter ett antal hårda tester antogs så Thorbjörn som aspirant! Tanken var ju att bli fältflygare men ”Engback är alldeles för välutbildad” trots sin, enligt egen utsago, dyslexi! Så det blev till att börja på F5 som aspirant och hålla sig kvar under den många gånger tuffa utbildningen och gallringen.

Examen genomfördes efter välförrättat värv och typinflygning på J 35 Draken stod för dörren efter det att teoribänken på F 20 skulle nötas. DÄR insåg Thorbjörn att något var galet i London! ”Inte f-n

ska jag bli officer”!- ”Jag kollar om det går att konvertera till Fältis”!? (detta är ju en bedrift i sig anser jag som skriver detta, förövrigt fältis)!!

Nåväl, sagt och gjort och så började TIS 35 med inflygning på SK 35C följt av J 35A. SOM FÄLTFLYGARE!!  Bra jobbat!!

Efter TIS följde inflygning på J 35F på ärorika Bråvalla Flygflottilj, F 13. Drakentiden följdes upp med ny flygplanstyp, JA 37 Jaktviggen. Så småningom slutar den spetsiga tiden och avlöses ibland av något trubbigare flygetyg. Raskt genomfördes civil teori-utbildning samt genomleds TrafikFlygarHögSkolan på F5 med PA-31/TP54 Navajo som skolbänk. Transportpilotutbildning på F7 med TP101 samt TP84 följde och nu åkte ”lantbrukaren” kors och tvärs över globen.

Många spännande och delvis farliga flygningar följde med verksamheter i Europa, Asien, Nordamerika och Afrika. Precis när man är på topp står man helt plötsligt vid vägs ände som pilot!! Vad göra nu!!?? Inte ligga på latsidan, varför inte skriva en bok, två böcker, TRE böcker!!!

Ett grannlaga arbete med intressant och utlämnande uppgifter om TP 84 och sin egen person,

WELL DONE Thorbjörn!!

Dessutom hinner han med att släktforska, fågelskåda och snegla på sina slöjdalster som tyvärr är en hobby, slöjdandet alltså, som får stå tillbaka på grund av värk i händer och leder.

Sedvanligt tack av Rune med Spitfireöl, sprattelvin och diplom till Thorbjörn samt Spitfireöl till trogna långväga gäster från Örebro. Evert Kagerin, vår veteran, erbjöds även han en Spitfire.

Till yttermera visshet meddelades att F7 Museum kommer att vara stängt inom överskådlig tid, ombyggnation verkar pågå. Besked om annat meddelas senare.

Rune påminner om att Veterandagen firas 29/5 med överflygning av JAS 39. Monument finns att beskåda i Örthagsparken, Lidköping.

Med hopp om en lagom varm och trevlig sommar stundar nästa möte i höst (burr)!!

Ses då……

Med vänlig hälsning,

Roger

GEFS-möte 2022-04-21

Det är TORSDAG kväll och trots både Wahlgrens värld, Stugfixarna Norge och dokumentären om Johanna Möller på tv (INTE släkt) samlas de trogna GEFS-åhörarna i kulturens högborg, Grästorp!

Den månghövdade skaran verkar ha hamnat på ganska precis femtio själar, ett bra antal.

Vad kan vara bättre än att få lyssna till ställföreträdande Flottiljchefen F7, Adam Nelson, som hastade in i lokalen efter att ha avnjutit två pass i ”vår” JAS 39 Gripen, nae jag är inte avundsjuk!

Rune fick sin vana trogen inleda med tips om allehanda litteratur som ligger spritt i lokalen samt lät meddela att GEFS BJUDER på FIKA!! Detta fick nästan auditoriet att jubla- GRATIS ÄR GOTT !!

Nåväl, aftonens publikmagnet inledde, hör o häpna, sin karriär inom armén, hujedamig!

Adam insåg dessbättre att FV nog var det som lockade mest.

Efter att bland annat hunnit med att vara i Halmstad, placerad F10-F5-F17 samt HKV med olika chefsbefattningar samt instruktörsjobb innehade Adam även befattningen Central Flygchef på HKV. En grannlaga uppgift där det gäller att ha det övergripande flygtjänstansvaret tillsammans med de Lokala Flygcheferna ute på förbanden. Tjänsten innebär även att man har flygtjänst på de olika Divisionerna. Bra att se verksamhet och personal samt bra för personalen att träffa företrädare för HKV.

Vi fick ta del av hur F7 är organiserat med materiel och personal runt om i landet, samt hur utbildningssituationen ser ut för ”vår” flygande personal. Bland annat att blivande TP-piloter nu får utbildning utomlands i USA, Pensacola närmare bestämt. Tyvärr fortfarande LÅÅÅÅNGA  leveranstider på personal. Nya flygplanstyper på väg in i systemet, allt från skolflygplan till inköp av transport- samt radarspaningsflygplan. Mycke´nu!!

Kort briefades även om vår omvärldssituation samt alla internationella åtaganden med Gripen samt C-17. (Thailand, Ungern, Sydafrika, Brasilien, Tjeckien).

Även upplystes vi om att det stundar en STOR flygövning i vårt närområde med allehanda flygetyg. Det blir förhoppningsvis mycken ”Converting Fuel to Noice” över byggda!!

Med familjen bosatt i Karlskrona samt innehavare av hund, som kanske nyttjas vid jakt, vilket är Adams intresse, anar vi att det inte är helt lätt att hinna med att upplysa oss vetgiriga GEFSARE,

men det lyckades ju Chefen bra med. TACK!

Sedvanliga gåvor av Rune tilldelades Adam samt löfte att återkomma med mer info vid senare tidpunkt.

Nästa möte infaller den 15/5, ordinarie tidpunkt, och är det sista i nuläget planerade mötet på vårsidan. Då träffar vi en inte helt obekant föreläsare vid namn Thorbjörn Engback, fd, Draken, Viggen och Herculespilot (bland annat) som numera kan titulera sig författare. Det blir en intressant söndag att se fram emot, Väl mött då…

Med vänlig hälsning,

Roger

GEFS-möte 22-03-27

Det är vår i luften men enligt lagen om all meteorologisk underfundighet kan vi nog räkna med ett bakslag inom snar framtid. Apropå framtid kom dagens möte, som i sedvanlig ordning lockat sextiotalet förväntansfulla åhörare, att handla om dåtida verksamhet.

Inledningsvis fick vi dock av Rune sedvanlig information om att det fortfarande finns böcker att få eller inhandla samt att det som brukligt, via Anki, finns gofika vid pausen. Traditionsenligt räknades

de icke fikabenägna in, dock utan att rätt antal kunna skådas, och efter mötets slut erbjöds överbliven fika till de mest hungrande, voine, voine!!

Före årsskiftet var avsikten att bjuda in en föredragshållare vid namn Lars Karlsson.

Några av GEFS medlemmar hade vid besök hos våra vänner vid FJS i Karlsborg haft den stora förmånen att lyssna till Lars föredrag om Douglas DC-3, också känt som C-47 Dakota bland oss nordbor. Mindre känt smeknamn Skytrain. Dock kom då en ny våg av Covid-19 smygandes så mötet fick skjutas på framtiden, som nu är nutid, dvs idag!

Lars, som hade det tvivelaktiga nöjet att lämna ett fullt fungerande flygplan, med hjälp av nödutrustningen FALLSKÄRM, under sin tid som värnpliktig soldat i mitten på sjuttiotalet,

insåg att det var säkrare att likt vår egen Rune bli bankman, ett klokt val.

Tiden gick och med åren slöts cirkeln när ”vår” TP 79, Munin, efter olika öden civilt och militärt,

efter några års placering vid Skokloster, helt sonika hamnade vid FJS läger i Karlsborg. Efter en inte helt enkel seglats via Göta kanal står hon fint uppställd till allmän beskådan, WELL DONE!

Då, plötsligt, insåg Lars att han nog var intresserad att ta reda på fakta om Munin, vad hade hon varit med om, när, under vilka former m.m.

Vi kan kalla oss flygnördar i positiv bemärkelse men att på ett såååå noggrant sätt som Lars ta del av historien kring Munin samt flera av C-47 familjen är beundransvärt. Helt otroligt att kunna finna alla fakta och dessutom återge dessa under en söndagseftermiddag är minst sagt hedervärt. Kan bara beklaga de som inte var närvarande denna eftermiddag!

Bifogar några bilder med fakta.

Urban Sörme fick direkt efter fikarasten möjlighet att berätta några korta men härliga anekdoter om hans tid som DC-3 pilot. Att två av 3-orna gjort tjänst som provplattformar för kyl- o frysskåp var föga känt!!!?? Eller missuppfattade jag detta?? Dessutom har de tydligen, med mycket sinnrik utrustning, kunnat användas vid ubåtsjakt under mörkeruppträdande. Helt makalöst vad detta under till luftfartyg varit kapabelt till.

Söndagens möte avslutades med sedvanligt överlämnande av nyttiga gåvor till våra gäster samt informerades om att nästa möte är en TORSDAG, nämligen 21/4 kl: 18:30 till sent!

Väl mött då……

Vid ”pennan”

Roger Möller

GEFS-möte 2022-03-06

”Sextiotalet”-en tid då Kalla Kriget stod på högkant, fullt av kriser, mord, invasioner, rymdfärder..

”Sextiotalet”- kan även vara den mängd med åhörare, som inte räds, att en solig söndagseftermiddag, tillbringa mer än tre timmar i en dunkel lokal, lyssnandes till allehanda begivenheter, som en av Rune noga utvald skara, lurats till Kulturhuset för att, om möjligt, bjuda på någon form av ”underhållning”. (det var nog en av mina lääängsta meningar).

Hursomhelst inledde Rune med lite information samt att tilldela en något överraskad Marianne

en butelj Spitfire för väl förrättat värv under pandemivågen. Uppskattades!

Under senare delen av 2021 raserades, den av västalliansens försök att ”västifiera” Afghanistan,

av den ökända talibanrörelsen. Beslut fattades att evakuera en mängd människor som med kort varsel behövde fly landet.

En av F7:s medarbetare som var med under evakueringen var Magnus Bjelk, navigatör/TSO, ombord på en av ”våra” två insatta TP 84 Hercules.

Magnus redogjorde på ett inlevande sätt hur evakueringen gått till samt belyste de problem och tidsödande moment som alltid, tyvärr, uppstår när det är som mest bråttom. Exempelvis diplomatiska tillstånd för att överflyga andra nationer med svenskt statsluftfartyg m.m.

Under sedvanligt utbyte av tjänsteinformation avnjöts efter en timmes föredrag en välbehövlig och tillika välsmakande fikastund, TACK Anki!

Vår, som vanligt, välunderrättade Bo Andersson äntrade scenen efter vår paus för att informera oss om en verksamhet som inte är känd av alla.

Först inledande information om de så kallade permittentresor genom landet som de tyska förbanden tilläts genomföra under kriget, på gott och ont!

Vidare delgavs vi en detaljerad information om alla de kurirflygningar som flögs mellan Sverige och Storbritannien. Ofta med ett kraftigt hot från tyskt jaktflyg, som med hjälp av nymodigheter som radar, kunde operera även under mörker då en stor del av dessa flygningar genomfördes.

Ingen har väl undgått att flygbolaget SAS har sin grund i bolaget ABA? Bosse redogjorde även kort om detta samt redovisade statistik över genomförda flygningar samt att dylik verksamhet inte är helt ofarlig.

Totalt genomfördes, med hjälp av ytterligare flygbolag, 1886 flygningar.

Ett av de havererade flygplanen mötte sitt öde på Kinnekulle där även en minnessten finns att beskåda.

Hemligt!! hade Rune sagt att nästa föredrag skulle vara!! Så var väl ändå inte fallet men en viss nyfikenhet torde ha uppstått.

Berättelser om udda uppdrag var det som jag talade om. Alla såklart självupplevda och som ligger kvar i minnesbanken. De flesta med värme som jag sa, samt visade att ibland har man en sagolik tur, där ödet kanske, ville något annat. Tänker närmast på Tsunamin såklart. Uppdrag där jag hamnat på osannolika platser på olika delar av vårt klot, alltid med en hängiven och trygg besättning, är något som man får vara tacksam för och minnas med stolthet. Särskilt sådana platser där man aldrig skulle hamnat om man inte varit i Rikets tjänst!! Har ännu inte berättat om Tchad, Kenya, rakettransporter med förseningar och myskoxjakt på Grönland!! m.m.

Vem vet !? Kanske blir fler ”stories" i framtiden…..

Nästa möte 27/3 om jag minns rätt. Rune kallar som vanligt…

Med vänlig hälsning, Roger Möller

Möte 2021-11-21

Det är om möjligt ännu mera höst sedan förra månvarvet. Årets andra GEFS-möte höll

på att totalt omintetgöras då INGET fika skulle kunna avnjutas. Fläkten hann dock stanna innan

ni vet vad träffade densamma. Rune erbjöd läsvärda skrifter, både gratis samt för en billig penning, att medtagas hem. En mastodontfika med par i bullar o kakor samt GEFS-kaka

med tillhörande kaffe slank ledigt ned bland sextiotalet fikasugna åhörare. Tack Annika, Per o Åsa!

Dessförinnan hade Roger, dvs jag, berättat om händelser som inträffat mååånga SOL-varv sedan!

Brittiska Tornado F 3 med hemmahamn i Coningsby samt verklighetsbaserade händelser med ”pappjakten” hade letat sig fram ur mitt kärnminne. Undrar om det finns mer dumheter i sagda minne?!

Just när matkoman infann sig efter fikarasten var det så dags för Bosse att berätta om delar av Flygvapnets historiska början samt om en mycket intressant och levnadsglad flygare, som med knivskarp penna och text, nedtecknat sin alltför korta tid i FV:s tjänst. Något desillusionerad fick sagde flygare, Ernst George Nilsson, efter examen, nöja sig med en så kallad ”Silvervinge”!

Många var de flygförare som under beredskapsåren tilldelats densamma men verkligen förtjänat

den rätta i guld. Han omkom tyvärr i ett haveri 1941-04-07, blott 24 år ung!

Det visade sig att  Bosse lyckats släktforska fram att ”Galenskaparna”, Claes och Anders Eriksson,

är släkt med nämnde flygare och dessutom är det de som ”startade upp” Rune och Bosse.

Outgrundliga äro GEFS vägar till sakkunskap!

Om nu någon trodde att det var slut med detta visade det sig att Bosse hade mer i rockärmen.

Under åtta års tid har Bosse med flera visat upp vad Flygvapnets TP 84 Hercules går för vid flertalet uppvisningar såväl inomskärs som utomskärs. Med en kort filmsnutt kunde vi njuta av

ekvilibristiska manövrer samt ta del av vem som gjorde vad under sagda övningar. WELL DONE!

Ytterligare ny kunskap för en del var att i åhörarskaran sitter en Navigatör av Guds nåde, som inte bara virvlat runt med A 32 Lansen i lika svåra manövrer med Jet-Knallarna, med alltför tungt lastat flygplan, utan dessutom satt skräck i halva poliskåren genom att som spöklik Lucia över Atlanten

skrida ned från ”flightdeck” på TP 84 och sprida ljus o glädje, eller skräck!

WELL DONE!! Lars-Erik Fagerholm!

Sedvanligt avtackande genom Runes försorg samt information om nästa möte 211219, då

Lars Karlsson från Karlsborg kommer att berätta om Munin, den DC 3:a som finns uppställd

vid Jägarbaracken och som har en MYCKET intressant historia.

Väl mött då….

Med vänlig hälsning,

Roger

  2021-10-24

GEFS-möte 211024

Det är äntligen höst!!

Den erbarmliga farsoten, med namn som billig spansk vattnig mjöd, har till största delen släppt sitt grepp om den Skaraborgska bygden.

Hövding Rune, som under mer än ett solvarv försett oss med nöje och läsbart, har kallat till storting i kulturens högborg, Grästorp.

Ett ljus synes i tunneln och det är inte ett mötande tåg som framrusa i mörkret. NÄ!! det är ånyo ett GEFS-möte där banketten snabbt fylldes

av vetgiriga och törstande, läs fikasugna, skaror som levt under stora vedermödor där farsoten härjat. Vissa har insjuknat, de flesta har blivit stuckna av små pilar, inte en utan två gånger, vilka gett samvaro möjligt åter.

En något häpen och stundtals rörd Hövding fick, av vår vapendragare Annika, mottaga en aerodyn av sällan skådat slag. Det synes som att detta konstverk, som under stor möda avses placeras i hövdings ”man-cave”, kunna med mjöd samt allehanda sejdlar förses för att vid lämpligt tillfälle få Hövding på gott humör. Kanhända Hövdings vapendragare är av annan uppfattning…

Dagens blot och fest hade kämpen och livmedicus Ulf Bildriste som gäst varpå mången runa visades till stor glädje för hären, som till dagens blot var begränsat till knappa hälften. Så stor glädje, att avbrott för inmundigande av dryck och tilltugg måste företagas, under ivrigt utbytande av erfarenheter gjorda under sagda solvarv. Särskilt tycktes Luftens Pirayor, TP-folket, som är ett särskilt släkte, uppskatta den av kokkonstens kader, dvs Anki, framtagna måltid. Eloge till dem som framkallar och dämpar suget i magtrakten vid varje möte!!

Vida omtalades om Ulf Bildristes härnadståg i österled där gamla runor blandades med nyare, digitala, tingestar. Rykten om ryska hämnadslystna valkyrior, som om natten likt tysta fladdermöss spred skräck över Germanskt fotfolk, måste anses som en skröna.. Kan di´va´så elaka??

Vidare bjöds runor över historiska Tunnor, Drakar o Viggskepp samt flera andra konstiga rykande

tingestar med skruvar i näsa samt ben som inte verkade synkront monterade.Tur att dessa gamla vapen bevaras och att det finns aeronautiker som tycks bemästra densamma.

Bildriste avtackades med sedvanlig gåva bestående av mjöd och vitt sprattelvatten samt erbjöds

ny visning vid lämpligt tillfälle. Bildriste tackade icke nej till detta!

Hövding inbjöd till nytt blot nästa månvarv, två dygn efter fullmåne, med andra ord 21:e November

dennes, då borgen väntas bli minst sagt överfylld ehuru ”restriktioner” torde vara något som man bara ser i historieböckerna. Bosse Herkfare ämnar visa hur herkskepp kunnat framföras under mäktiga svingar samt även förtälja om gammal kämpe som runor ristat med viss framgång. Roger Runriste ska berätta om resa i västerled där skepp från Englaterra huserat. Mäktiga skepp med flaxande vingar fick bordas. Även lustiger drapa om Safirer kan komma att förtäljas. Med andra ord välkomna till ett nytt möte…..

Hövding meddelar med runor att så blir fallet!!

Med vänlig hälsning

Roger Runriste 

C F7, Malin Persson sammanfattar år 2020

En Annandagshälsning från Essungers Gård

Lars Essunger höll i en mångårig tradition med flygmöte på Annandagen. Det var flygfilmen från Fairford, smarriga tårtor och ett flygquiz.

Därför är det extra roligt att vi har fått en annandagshälsning från Lars döttrar Linda och Annika med familjer.

Och från gården Lilla Djusås där många av oss har njutit av Tina och Lars gästfrihet./Rune

Året 2020 är ett märkligt år för oss alla, men på Essungergården rullar det på som vanligt trots allt. Vi ,Linda och Annika, döttrar till Lars,

har förmånen att driva gården vidare tillsammans med våra familjer efter att Lars lämnade jordelivet 2019.

Vi bedriver spannmålsodling och skog som vi är uppväxta med, jag Annika driver pappas företag vidare i egen regi, Essunger Palldepå,

Linda har i år startat en gårdsbutik med försäljning av blommor och växter, Lilla Djupsås Bladwerk. Just detta år har vi

förstått ännu mer hur bra vi har det på landet. Vår bas är långt ifrån kollektivtrafik och storstadsstressen, på så vis rullar vår verksamhet

på som vanligt trots pandemi. 

Flygåret har ju varit minimalt, jag har varit vid stenkullen vid f7 fem olika tillfällen för att få se ospreyen under övningen med

amerikansk besök men utan resultat. 15 augusti kom dock team sk50 rätt över gården på väg mot Göteborg, då släppte jag

allt och sprang till position där ja kunde se dom så länge som möjligt. 

När det var dags för Årets julgran över f7 gjorde dock jag och Göran Lundmark allt vi kunde för att maxa dagen,

vi såg starten på f7, åkte sedan till Vara såg överflygningen där, tillbaka till f7 för överflygning och sedan landningen.

Stolta flygnördar!

 Oerhört trist tycker jag är att vi inte kan arrangera våra gefsträffar, men vi håller ut och tiden går fort, snart kan vi nog mötas igen!

Rune gör ett enormt bra arbete med utskick med intressant fakta. Det tackar vi för! 

Pappa Lars brukade arrangera flygträff på annandagen, då detta nu är historia vill vi från gården ändå skicka Gefs medlemmar

en hälsning om en god jul och ett gott nytt flygår med bildbevis om att här rullar det på. Allt gott !

Med vänliga flyghälsningar

Annika & David, Linda & Håkan, Sara, David, Tina och katten Erik (nr 2 i maskintåget). 

23 februari

Årets andra riktiga GEFS-möte samlade drygt sjuttio vetgiriga åhörare och bjöd på en strålande kompott av flyg.

(och som vanligt "gofika", som i och för sig betalas av den enskilde förättningsmannen/kvinnan).
Jan Landin inledde med att berätta om sitt minst sagt sagt varierande flygarliv. Alltifrån tidiga ungdomsårs segelflyg i

luftrummet kring Kiruna till sjöoperativa räddningsinsatser över Östersjön. Efter antagning till pilot i FV blev det spaningsuppdrag med S 32

samt SF/SH 37 som arbetsredskap. En viss otrohet gentemot flygvapnet infann sig då Jan under ett antal år tillhörde Kustbevakningen

och hör o häpna, TULLVERKET! Nåja, Jan är förlåten. Han återgick ju till FV med HKP 10, Superpuma, som arbetsredskap. Inte alla förare i FV hinner dessutom med att tjänstgöra som flyglärare på F5 Ljungbyhed samt som lärare på TFHS. (TrafikFlygarHögSkolan, ger mig kalla kårar bara jag skriver om den. Den klart värsta kurs jag genomfört/lidit i FV under 38 års tid som pilot).

En allvarstyngd berättelse om Estoniaolyckan, 940928, där Jan med besättning var första räddningshkp på plats från FV, gav nog alla en tankeställare. Dylika insatser glöms inte bort så lätt! Med 54 år i luften, 9360 flygtimmar, 103 skarpa räddningsuppdrag

samt 21 flugna flygplantyper har man helt klart rätt att kalla sig pensionär och resa runt och underhålla oss vetgiriga "flygnördar"!

"Very well done"!!!

Familjen Urban Sörme var väl representerad denna söndag där sonen Olle lurats att berätta lite om sin verksamhet som civil pilot

overthere". (Southwest Airlines). Huvudsakligen förklarades dock för oss om de problem som Boeing haft och har med sitt

skötebarn B 737 Max och dess system MACS. Helt klart kommer företaget att förlora många dollar innan problemen är lösta samt att trovärdigheten kraftfullt naggats i kanten.

Urban själv hade tagit på sig den grannlaga uppgiften att förklara hur planeringsarbetet inför en flygning genomförs. Efter att ha

presenterat hur man behöver ha koll på: Väder, vindar, temp, lufttryck, bankonditioner, STARo SID (ut- och inlygningsvägar), flygleder,

bränsle, vikt och balansberäkningar och F-n o hans moster är jag tveksam till om någon GEFS:are någonsin kommer att beställa en

charterresa igen!! Jag är skeptisk!!

Efter detta teoripaket delade Urban med sig av de flygfarkoster som ligger honom, och oss, varmt om hjärtat genom att visa fina bilder av "aerodyner".

Sedvanliga hedersbetygelser delades ut genom Runes försorg samt meddelades att nästa möte blir en Måndag med i nuläget

tveksamt datum. Kallelse kommer som vanligt. Föredragshållare då bli Stf C F7. Ett antal fina böcker och tidsskrifter fanns på plats för den

vetgirige och jag gissar att en del blev kvar till framtida försäljning.

(som parentes kan nämnas att det är andra gången idag som jag försöker skriva ned vår verksamhet. Lyckades med konststycket

att "deleta" hela förra utgåvan! Jag är INTE bitter)!
Väl mött nästa möte...

26 januari

Signalspaning

Anders Hjärp.

733. Specflygdiv. Malmen

Ääänntliigeen är "julledigheter, nyårsfirande, tomtar och trolltider förbi" !!
Anders, som gästat vår förening tidigare, kom till oss vid 20-talets första GEFS-möte för att lära oss allt om spionagets ädla konst.

Nu är det ju så att UNDERRÄTTELSEINHÄMTNING INTE är att klassa som spionage!! Så det så!
Vår vän och medlem Lars-Erik Fagerholm, som är en mycket belevad man, pratade i tungomål om SEMANTIK!?

JAG tror han menade SEMIAKTIV! DET vet i alla fall jag vad det är!!

Anders har, som så många andra föredragshållare, en gedigen bakgrund med erfarenhet från Viggar o Gripar innan han hamnade i "transportskrået". Med ett kunnigt framträdande reste vi galant från hans start som blivande STRIL:are till hans fortsatta karriär,

där han nu är pilot på våra spio...signalspanare!!

Helt klart ligger spaningens gamla devis: "Utan spaning ingen aning", som en klar tråd genom föredraget. Mycket sker i vårt närområde

men även vid andra konflikthärdar, där vår resurs är en viktig informationskälla när, så småningom, FRA kan utvärdera aktuellt underlag. Vem kunde förresten tro att gamla B3 var vårt första signalspaningsflygplan. Så tidigt som 1946!! DC 3 och dess öden är vida känt.

1952 skedde ju som bekant nedskjutningen av 79001. Vad är då så viktigt med und. inhämtning?
Kommunikation och telesignaler har en betydande funktion i alla led. Att kunna tyda vad som sägs och att tolka signaler,

frekvenser m.m. ger möjlighet att analysera och utveckla egen taktik och teknik för att skapa egen handlingsfrihet. Dessutom är det mycket viktigt att förstå och tolka "normalbilden" i vårt område för att ligga på förkant när något avvikande är på gång.

Efter vår kraftfullt mättande fika testades våra kunskaper i ett FRUKTANSVÄRT svårt "quiz". Min blygsamhet förbjuder mig att ptata mer

om just detta!!

Anders, som nu har några svåra månader framför sig att utbilda sig till major, tackade för sig och lämnade mot Kungl. Hufvudstaden.

Lycka till med den fortsatta karriären och på återseende säger vi.
Vår livmedikus och mycket duktige fotograf samt föredragshållare Ulf, informerade kort om Swedish Air Force Historic Flights förehavanden.

Bland annat med, som vanligt, fina bilder på "våra" aerodyner. En snabb info om en Julresa till Moskva hanns med det också.

Såklart till fina bilder. Tack Ulf!

Rune informerade om kommande verksamheter där vi kan se att vårens begivenheter som vanligt är späckade med intressanta möten.

Ser fram mot detta....

2019

5 december

VÄRNKRAFT 

Allt startade januari 2017 genom Försvarsberedningen där alla de politiska partierna finns representerade.
I den rapporten ”VÄRNKRAFT” föreslogs en ny krigsorganisation från 2021. Den beräknades vara fullt genomförd i slutet av perioden 2026–2030.
Den 14 Maj 2019 lämnade Försvarsberedningen sitt förslag på Försvarsbeslut och inriktning.
4 juli lämnades förslaget över till Försvarsmakten för att få synpunkter på ekonomin. Beredningens förslag var att Försvarsanslagen skulle upp till 84 miljarder kronor 2025, med en årlig ökning med 5 miljarder (idag 54 miljarder). Försvarsmakten hade hjälp från FMV och Ekonomistyrningsverket (ESV) under analysen.
Försvarsmakten hävdar i sin analys av Försvarsberedningens förslag att verksamhet för uppemot 55-60 miljarder, inte ryms inom ramen. Det anser även Ekonomistyrningsverket. Ovanpå det kommer 5 miljarder för Försvarets radioanstalt, Försvarets forskningsinstitut (FOI) och Rekryteringsmyndigheten.
Ekonomistyrningsverket (ESV) skriver i sin rapport om läget att tillskotten som aviseras är stora. De kommer att innebära att försvaret växer kraftigt, men:
"För att åstadkomma ett genomförbart försvarsbeslut är det dock nödvändigt att under åren 2021-2030 prioritera bort eller minska ambitionen i verksamhet som Värnkraft beskriver. ESV bedömer att det rör sig om belopp i storleksordningen 60 miljarder kronor."
Utdrag ur Försvarsmaktens förslag till prioriteringar utifrån Försvarsberedningens slutrapport VÄRNKRAFT:
Flygvapnet
Utveckling 2021–2025
Under perioden 2021–2025 utökas grundorganisationen med en fjärde flygflottilj och med att F16 utvecklas som organisationsenhet ur dagens Luftstridsskola (LSS).
Dagens LSS kvarstår inom F16.
Från 2021 till 2030,vidmakthålls sex stridsflygdivisioner.
I perioden till 2025 ökar flygförbandens förmåga i huvudsak genom materiella åtgärder kopplade till att JAS 39 C/D minst vidmakthålls till 2030.
Därutöver genomförs åtgärder som förstärker flygbasskydd, flygbaser och sjukvårdsförmåga samt förmågan att verka från militära flygbaser genom spridning.
Krigsorganisationen förändras genom att transport-och specialflygdivisionen omorganiseras till tre divisioner (en transport-, en special-och en statsflygdivision) samt att det inom Helikopterflottiljen utvecklas tre helikopterskvadroner som krigsförband.
JAS 39 C/D nyttjas även i skolflygsystemet som Advanced Trainer Aircraft (ATA).
Flygtiden för JAS 39-systemet ökas bl.a. för att tillgodose ett ökat utbildningsbehov av stridspiloter efter en längre period med lägre grundrekrytering.
Förstärkning av förmåga till grundutbildning av värnpliktiga påbörjas från och med 2022. Därtill planeras, i perioden 2021–2025, anskaffning av ett nytt propeller-/turbopropflygplan, en s.k. Basic Trainer Aircraft + (BTA+), för den grundläggande flygutbildningen.
Genom införande av nya ledningssystem, anpassade för luftstridskrafterna, ökar den operativa förmågan.
För stridslednings-och luftbevakningsbataljonen föreslås åtgärder som förstärker flera basfunktioner.
Utveckling 2026–2030 i perioden efter 2025 vidmakthålls JAS 39 C/D samtidigt som JAS 39 E blir operativ. Flygstridskrafternas uthållighet i luftoperationer ökas genom ökad anskaffning av kvalificerad ammunition. Därutöver anskaffas uppdragsspecifik materiel för JAS 39-systemet, bl.a. långräckviddig bekämpningsförmåga.
I perioden 2025–2030 förstärks även förmågan till underrättelseinhämtning och spaning genom omsättning av spaningskapslar samt anskaffning av ersättare till ASC 890.
Sjöoperativ förmåga stärks genom att helikopter 14 uppgraderas under perioden 2026–2030 med taktisk datalänk och lätt torped vilket medför att ubåtsjaktförmågan ökar. För helikopter 15 och 16 genomförs en mid-life update (MLU). Förmåga till taktisk flygtransport stärks bl.a. genom att simulatorn till TP84 anskaffas.

Sammanfattning
Det blir en intressant tid, (politiska inspel) fram till att Försvarsbeslutet inom budgetpropositionen hösten 2020 läggs fram till riksdagen för beslut.
Observera att ovanstående är ett svar från FM på rapporten VÄRNKRAFT efter att FM har analyserat den.

PMinnesanteckningar: Per Norelius

Rune och Marcus "Mackan" Björkgren nöjda efter dagens genomgång

24 november

Richard Carlqvist

En mycket gripande historia från en mycket aktiv Gripenpilot fängslade en månghövdad publik denna gråmulna och

dystra novembersöndag. KUL att Richard Carlqvist lyste upp med en sann historia ur ett flygarliv som mycket väl kunnat få

en helt annan utgång. Den händelse som är varje flygares mardröm, att behöva lämna sitt "Viggskepp" , samt gå ett

eget okänt öde till mötes, är inte vad man har tänkt sig när man vaknar på morgonen. Kollisionen som Richard beskrev så

målande och intensivt fick nog alla att känna kalla kårar längs med ryggraden . Härligt att de båda inblandade kunde stå på egna

ben och återkomma i flygtjänst igen. Väldigt typiskt också att höra vilka fullständigt ologiska handlingar och tankar som for

genom Richards huvud när han väl stod på moder jord igen. Något i stil med : "Det här kommer jag att få faan för"!!

Richard beskrev även svårigheter samt möjligheter att utbilda utländsk personal som ska hantera JAS 39 Gripen. Det finns ju

förutom språkbarriärer även hierarkiska motsättningar som måste övervinnas, inte minst för asiatisk personal som normalt sätt är

"rädda att tappa ansiktet". Även öppenhet och ärlighet när man "gjort bort sig" skiljer sig väsentligt hos vissa nationer.

Där är vårt system med öppna och ärliga DA-rapporter (driftstörningsanmälan) världsledande och kopieras faktiskt till viss del

av exv. svensk sjukvård.
Tacksamt kunde vi även förstå att TP-84 divisionen helt klart var en avgörande faktor för "Jasarnas" möjlighet att ta sig över Atlanten

och tillbaka till Såtenäs. Detta äventyr utspelade sig 2003 i samband med 100-årsfirandet av Kitty Hawk-flygningen. "Gammal är äldst"

står sig även här!! (senare har ju 39-or åkt över fler gånger mha. lufttankning)!
Utan att frossa i detaljer så gjordes klart att FV står inför en hel del problem inför kommande utbildningar av piloter m.m. inom vårt

eget system. Vilket flygplan skall överta SK 60:s roll i kommande utbildningsprogram. Låååånga utbildningstider för flygande

personal är även det ett problem där en del faktiskt hoppar av innan de överhuvudtaget hamnat i sitsen. Tråkigt!!

Återinför FÄLTFLYGARE igen så är problemet löst! Kom ihåg att lösningen kom från GEFS!

Mycket intressant är även det faktum att Richard är chef över den division som framgent blir utbildningsdivision.

MÅNGA pensionärer där.....(se bild nedan)

                             Framtidsflygare                                                                                       Låånga leveranstider!

Rune lät meddela att det inte blir någon GEFS-film annandag jul. Extrainsatt möte sker 5/12 då Marcus Björkgren ska

prata framtid och ekonomi inom FM och FV.

Första möte 2020 sker 26/1. Innan dess ses vi på barrikaderna i samband med F7 årsorientering, 12/12, för de som kommer att delta.

GOD JUL o GOTT SLUT 2019!
Okay då! GOTT NYTT ÅR 2020 också. På återseende....

10 september

Mot Normandie!

En stor skara åhörare hade trotsat FARS DAG för att istället bevista Grästorps Kulturhus där GEFS sammanstrålat.
Eller var det det som var FARS DAG??!!
Hursomhelst, ett mycket givande och inspirerande föredrag av Göran Theander med Ove Larsson som "co-driver".
På ett initierat och medryckande sätt, och med en hel del skratt, blev vi som åhörare klart medvetna om att här talar en mycket

kunnig entusiast om fordon som inte alltid beter sig som det är tänkt! Efter diverse motstånd från Görans Dodge (se bild nedan)

anträddes fordonsmarchen via Göteborg med färja till Gent i Belgien. Därifrån vidare mot Normandies stränder med en hel del

intressanta besöksmål på vägen. Vid staden Dieppe mönstrade Ove Larsson, (F7 Gårdsmuseum bl.a.), på som bisittare och navigatör.

En inte helt enkel uppgift med klent kartunderlag och stöttning av Google Maps!
Väl på plats vid stränderna för de allierades landstigning, den 6.e Juni 1944, bevistades ett flertal monument och minnesmärken som vi

kunde ta del av med hjälp av många och fina bilder. Tack för det!
Anledningen till denna resa var naturligtvis att närvara vid minnesdagen, 75 år, sedan de allierades landstigning.
Ett företag som innebar många förluster i människoliv men som ändrade världsbilden och Europas utseende på sikt.
Göran berättade med stor inlevelse och kunnande om de olika platserna runt Normandies stränder och tog hjälp av Ove

när det behövdes. Efter välförättat värv anträddes hemfärd mot Sverige igen . Ove via tåg och flyg, vilka Ove hävdade alltid var

i tid till skillnad mot våra egna kommunikationsmetoder. Göran via landsbygdsvägar mot Gent och vidare med båt till Göteborg.
En som vanligt mycket intressant och givande eftermiddag i GEFS samvaro var till ända, som vanligt något förlängd,
men vad gör väl det.....
Nytt möte redan om TVÅ veckor igen, 24/11, ses då.......!!!

                 Dodgen                                                                                  Hur var det nu igen?                              Ove Larsson

27 september

Tre Tenorer

Runes något överdrivna men roliga kallelse fick våra medlemmar att strömma till Kulturhuset i Grästorp.
Sextiosju (67) anmälda själar är ett bra betyg på att vi hade lyckats som sångaspiranter. Därav blev nu intet!
Stig Benjaminsson, med ett förflutet som Grästorpare, inledde med ett lååångt föredrag om sin tidigare mångskiftande verksamhet.

Mycket intressant och ett bra flygarliv med inblick i taktisk flygning som attackförare i Lansen, lärare på F20 i Uppsala, TP 84- pilot

och DivC vid Transportflygdivisionen F7, FN-observatör samt civilpilot vid BCJ med "top of the art-fpl" som avslutning. Klart godkänt!

Avslutade med att visa en film om TP 84 verksamhet under mestadels 80- och 90-talet som även visade att Stig är en duktig fotograf och redigerare. Härligt!!

Efter sedvanlig fikarast, som ALLTID är en upplevelse i sig, inledde Bo Andersson sitt föredrag om "Det svenska atombombsprogrammet".

Som alltid ett välregisserat föredrag som får åskådare att andäktigt lyssna och fundera igenom vad som sägs. Man kan nästan

tro att Bosse själv är utbildad atomforskare med "fissioner och fussioner" som specialitet. Mycket informativt och bra!

Frågan kvarstår dock-- Hade vi atomvapen........??

Med FEM minuter kvar av ordinarie mötesverksamhet kunde vi lyssna till Roger Möller som kort berättade om sina favoritflygplan

där vissa även hade beskådats i lufthavet under "stridslika" förhållanden. Huvudtemat var annars F 4F Phantom II ur tyska Luftwaffe

som haft den stora vänligheten att bevista F 13 andra Divisionen under tidigt nittiotal då Roger var Divisionschef på Martin Blå.

Kort men SNABB redogörelse för att JA 37 faktiskt var snabbarre än "Fantomen". Men det visste vi ju....eller?

Mötet avslutades med sedvanliga hedersbetygelser till "Tenorerna" och samtidigt passade Rune på att meddela att det är ett extra möte inplanerat redan om två veckor!! ALLTSÅ: Väl mött redan Söndag 10/11 !!!

29 september

                                                                             Lars- Göran Dybäck och allas vår Rune                  

Då kriget parkerade på Hässlö
Det var rubriken på säsongens andra möte i Kulturhuset i Grästorp. Lars-Göran Dybeck, journalist, författare och flyghistorisk forskare från Västerås, gästade Grästorp den 29/9 och berättade om de amerikanska bombflygplan som under åren 1943-1945 nödlandade på olika ställen i Sverige. De flesta hamnade i Skåne och på Bulltofta. Efter att ha reparerats flögs de till Hässlö i Västerås där de ställdes upp på fältet. Som neutralt land var Sverige skyldigt att hålla flygplanen flygdugliga. Det gjordes med hjälp av amerikanska besättningsmän och varje månad flög man en kort sväng med flygplanen. Efter kriget flögs många flygplan hem till USA med amerikanska besättningsmän. I de förhandlingar som skedde mellan Sverige och USA inför frisläppandet ingick en uppgörelse att Sverige fick köpa 46 stycken P-51 Mustang. En del flygplan fick Sverige behålla och de byggdes om av SAAB i Linköping och togs över av SILA, en föregångare till SAS. En del av flygplanen flög också i de kurirflygningar som skedde från Bromma till Skottland i slutet av andra världskriget.
Totalt fanns ett 100 tal amerikanska flygplan i Sverige och över 1000 besättningsmän.
Efter Lars-Göran Dybeck berättade Rune om de amerikanska flygplan, ca 20 st, som kom till Såtenäs. Även de flygplanen reparerades och flögs sedan till Hässlö. Rune visade också bilder på amerikanska besättningsmän som bland annat var inkvarterade i Grästorp. Både Rune och Lars-Göran har haft kontakt med efterlevande till dessa besättningsmän i USA, vilket har varit mycket uppskattat. Intresset för detta är mycket stort i USA och de besättningsmän som blev internerade i Sverige är riktiga hjältar hemma i USA. ( Text o bild via Bo Andersson)

8 juli
Utflykt till B18haveri vid Vedum. Folke Johansson och Evert Kagerin berättade sina minnen från krashen 1949.

28 april
Svenska Flygbaser. Lennart Bergquist och Olof Pettersson berättade om uppbyggnaden av det svenska bassystemet, berättade minnen och anekdoter och visade simulatorflygning på Kosta och Rådabaserna.

7 april
Medlemmarna i GEFS blev inbjudna av F7 Kamratförening till Lidköing för att lyssna på Fredrik Hedén. Han berättade om sin tid som chef för F7, uppbyggnaden av Heavy Airlift Wing på Papa i Ungern, hur det var att flyga C17 och hur han sen blev samverkansofficer i US European Command.

24 mars
Roger Eliasson, chef på Aeroseum, berättade om bergsmuseets historia och framtidsplaner. Men även om sin tid som helikopterpilot under ubåtsjakternas tid.

7 mars
Vinterns andra studiebesök på F7 med 46 deltagare.

24 februari
Roger Möller inledde med att berätta historien om den SR71 som fick motorproblem över Östersjön, blev jagad av sovjetisk jakt men räddades av Roger och tre Viggenkollegor. Under hösten fick dessa den amerikanska Air Medal på USAs ambassad. Konstnären Åke Augustsson fortsatte och visade sina airbrushmålningar av främst GKNs flygmotorer men även av bilar med flyganknytning. Bosse Andersson avslutade med att berätta historien om "hjältarna från Telemarken" som sprängde tungvattenanläggningen i Rjukan 1943. Nytt publikrekord på ett GEFS-möte med hela 85 deltagare.

14 februari
Det första av vinterns två studiebesök på F7. 50 GEFS-are får först en briefing av Håkan Brandt och Dagge Hjellberg i Gripencentrum. Sen en promenad ner till hangaren för att detaljstudera en Gripen och pilotens säkmatutrustning.

9 januari
Malin Persson, Chef F7, berättar om sitt halvår som kontingetschef för Herculesstyrkan i Mali. Dessutom blir det en hel del om Såtenäs framtid och många frågor från den nyfikna publiken.

2018

26 december
Märkt av sin sjukdom men med ett okuvligt flygintresse genomför Lars Essunger årets annandagsträff. Fairfordfilmen, ett intressant flygquiz och tre smarriga tårtor. Det kom dock tyvärr att bli Lars sista GEFSmöte.

13 december
Återigen är GEFS medelmmar inbjudna till CF7 Årsorientering. Informationer, lucia, NOR och andra utmärkelser och en god jultallrik.

25 november
Olle Norén återkommer för att berätta om årets uppvisningssäsong för SwAFHF och vad som händer med veteranflyget på Såtenäs och Trollhättan.

21 oktober
Marcus Borg berättar om samarbetet genom åren mellan GKN ( Flygmotor, Volvo Aero) och Pratt & Whitney. Sen berättar Göran Theander om de flygningar med små Lysanderplan som gjordes under kriget från England för att stödja den franska motståndsrörelsen.

23 september
Två Viggenlegendarer berättar. Christer Hjort om test av kortbanelandningar med ringa bromsverkan. Ola Gynäs om vingbrotten 1974 och sitt flygarliv.

15 augusti
Lars Essunger visar bilder och berättar från årets Englandsresa, bla från RIAT Fairford.

3 maj
För att hedra Anders Linnérs minne sätter Grästorps Kommun upp en tavla på fundamentet till den Viggen som utgör blickfång vid infarten till Grästorp och Såtenäs. Anders kom med idén och var drivande i genomförandet. Tal av kommunalrådet och Håkan Brandt. Överflygning av en Lansen från SwAFHF. GEFS var delaktig i planeringen av minnesstunden.

22 april
Två intressanta programpunkter. Först Johan, blivande transportflygare inom Flygvapnet, berättar om dagens flygutbildning på Malmslätt. Sen Anders Nylén, en av Sveriges bästa flygfotografer, visar sina bästa och häftigaste bilder.

18 mars
Jan-Ola Nord, flerfaldig Sverigemästare, berättar om segelflyg och hans extrema distansflygningar.

25 februari
Tomas Karlsson från SAAB Aeronautics om det spännande samarbetet mellan SAAB och Boeing kring skolflygplanet T-X för US Air Force.

21 januari
Bo Andersson om en spännande och annorlunda flygning med Hercuels till Paraguay.

2017

26 december
Lars Essunger visade traditionsenligt årets Fairfordfilm. Därtill god tårta och ett spännande flyg-quiz.

14 december
GEFS medlemmar blev av Chefen F7 inbjudna att vara med på Årsorienteringen tillsammans med flottiljens personal och kamratföreningarna.

26 november
Stefan Rexling, flygchef på F7, om sitt flygarliv och vad som händer på Såtenäs.

22 oktober
Per Norelius berättar om sin karriär som flygtekniker, lastmästare på Tp84 och slutligen intressanta stabsjobb.

24 september
Christer Hjort berättade om sitt flygarliv, bla uppvisningspilot när Viggen var ny, flygchef på F7 inför Gripen och avslutade som chef på F15. Nytt publikrekord med X deltagare.

16 augusti
Extra flygmöte då Lars Essunger visade bilder från årets Englandsresa, bla från Fairford. Ulf Nylöf höll en bejublad betraktelse över kvinnliga flygare.

https://drive.google.com/file/d/19zLKlE0b-S48M3TrV3lP_CX6KwpXaovQ/view

23 april
Studiebesök på Ledningsplats Björn i Jung. Härifrån leddes Första Flygeskadern och fyra GEFSare som tjänstgjort på Björn berättade om sina minnen, Bo Andersson, Urban Sörme, Per Norelius och Kristina Rudolfsson.

Bilder här 

våren 2017
bad vi om en frivillig medlemsavgift om 100 kr. När vi var på Sparbanken räckte överskottet på fikat till sällskapets omkostnader men nu när vi är i Kulturhuset har vi inga sådana inkomster. Under våren fick vi in tillräckligt med frivilliga medlemsavgifter för att köra sällskapets verksamet några år till.

19 mars
Johan Lupander återkom och berättade om hangarfartyg. Johan är mycket kunnig i ämndet och har bla skrivit en bok om hangarfartygsslaget vid Midway 1942.

24 februari
GEFS-medlemmarna Urban Sörme och Ulf Nylöf förmedlade "Flygglädje" vid en Kulturonsdag. 126 intresserade åhörare tränges i Grästorps Kulturhus.

19 februari
Herculesträff. TP84piloten Roger Möller har engagerat en hel besättning som berättar om sina arbetsuppgifter; navigatör Robert Persson, flygmaskinist Herbert Hartman och lastmästare Anders Stenström. Dessutom kommer Håkan Brandt och berättar om klarerarens jobb.

8 februari
GEFS-medlemmarna inbjudna till F7 Såtenäs till ett seminarium för att fira att Viggen fyller 50 år. Intressanta talare, Viggenuppvisning av Stellan Andersson och avslutning på Parkmässen.

22 januari
Bengt Hermansson återkommer och berättar om Heinkel 111. Dessutom om hans jobb på Svedions och Flygvapenmuseum.

2016

26 december
Lars Essunger visar filmen från RIAT Fairford. Som bonus visar Ulf Nylöf en hisnande film med Svetlana Kapania, rysk aerobatic champion.

22 november
Lars Helmrich, flottiljchef F7, berättar om när svenska Gripar deltog i den amerikanska flygvapenövningen Red Flag.

23 oktober
Sven Stridsberg har skrivit den Lansenbok som SFF ger ut som Flyghistorisk Revy. Inför 72 GEFSare berättar han om 32an och får många frågor från publiken där många har flugit eller mekat med Lansen.

25 september
Teknisk träff. Till Ulf Nylöfs bilder berättar Henrik Bergman och Martin Johansson om den tekniska tjänsten inom SwAFHF. Evert Kagerin om hur det var att meka B3. Kenneth Zetterlund om renoveringen av en 18cylindring Bristol Herculesmotor.

4 augusti
Extra flygmöte då Lars Essunger visar bilder från årets resa till Fairford, Tangmere, Brooklands och örlogsbasen Portsmouth. Ulf Nylöf visar fina bilder från Flygvapnets 90-årsfirande i Stockholm.

9 maj
Studiebesök på Trollhättan Vänersborgs flygplats. Info av chefen Anna Råhnängen, visning av byggnader, flygledning och maskinpark.

17 april
Per Götell om hur han i somras hoppade fallskärm från en DC3a över historisk mark, Arnhem i Nederländerna. Göran Theander visar film om den kanadensiska Lancastern som i somras flög över Atlanten för att flyga rote med den brittiska.

16 mars
Markus "Mackan" Björkgren återkommer. Han har nu utsetts till stf flottiljchef för F7 och berättar bla om vad som kommer att hända på Såtenäs när man nu åter blir ett krigsförband.

28 februari
Pia Björnsdotter Johansson, meteorolog på F7, berättar om vädertjänsten på en flottilj och fick svara på många frågor från GEFSarna.

3 februari
Studiebesök på stridsledningen Blueshark i Gripencentrum på Såtenäs. Bra visning där vi får följa en fiktiv strilinsats.

24 januari
Hans Katsler berättar om hur det är att flyga C-17 Globemaster III. Han har de senste åren tjänstgjort på Heavy Airlift Wing på den ungerska basen Papa.

2015

26 december
Traditionell annadagsträff med Lars Essunger. Årets Fairfordfilm, MAKS 2015 och tre smaskiga tårtor.

22 november

Keld Böll visar bilder och berättar från flygmuseer i USA och från Air Races i Reno.
25 oktober
Jocke Boman, uppvuxen i Grästorp, om arbetet som Gripenpilot och vad som är på gång på F7.

27 september
Sven Scheiderbauer följer upp förra årets succé med mera norsk flyghistoria. Denna gång från pionjärtiden fram till våra dagar.

9 maj
Roger Wallman från Håle-Täng utanför Grästorp var fältflygare i 6 år och har ett otal historier och skrönor uppkallade efter sig. Som inslag i Grästorps kulturvecka blev han intervjuad om sitt flygarliv av en annan känd fältflygare från Håle-Täng, Håkan Brandt. Fullsatt lokal med flygintresserade, kompisar och gamla grannar som fick höra om vad som var sant och vad som blivit skrönor under åren.

26 april
Johan Edlund om Hercules och hjälpflygningarna till Filippinerna 2013.

22 mars
Tema Boeing. Ulf Nylöf, Lars Essunger, Roger Möller och Rune Pettersson berättar om sina favoritflygplan från den berömda amerikanska flygplanstillverkaren. Som bonus visar Göte Bergren sin ritning över det (ännu hemliga) landstället på Gripen E/F.

22 februari
Daniel Karlsson, en av Sveriges bästa flygfotografer, presenterar sin nya fotobok, Flygande Klassiker.

25 januari
Olle Norén, en av grundarna och nu teknisk chef för SwAFHF. Till Ulf Nylöfs fina bilder berättar han allt om veteranflyget på Såtenäs.

2014

26 december
Annandagsträffen där Lars Essunger visar film från årets RIAT Fairford.

23 november
Sven Scheiderbauer om luftstriderna i Norge under andra världskriget.
19 oktober
Per Götell om sina 17.000 timmar i luften. Segel- motor- jordbruks- och trafikflyg bla i Sweair.

28 september
MickeNIS, Micael Nilsson, den siste aktive fältflygaren berättar om sitt 35åriga flygarliv.

17 juni
Extra flygmöte där Lars Essunger berättar om flygshowen ILA Berlin 2014.

13 april
Håkan Brandt återkommer och berättar denna gång om sitt liv med flyget. Sparbankslokalen börjar bli trång och därför är det nu första gången som GEFS har sitt flygmöte i Grästorps fina Kulturhus.

25 mars
GEFS andra besök hos Swedish Air Force Historic Flight på Såtenäs. Ulf Nylöf guidar 25 nöjda medlemmar.

16 mars
Udda uppdrag i Försvarsmakten med Roger Möller och Mats Olsson. Roger och Mats har gjort massor med annorlunda och spännande uppdrag i Flygvapnet och Marinen. Proffsig och fartfylld presentation.

16 februari
Johan Lupander berättar om tyska undervapen under andra världskriget. Ingemar Rössberger om sina helikopterflygningar, dels till norska oljeplattformar, dels uppe i Svalbard.

2 februari
I samarbete med biografen Grästorps Konserthus visade vi flygfilm för 71 personer. På förslag av Arne Sandberg tog vi fram filmen "The Fighting Lady" från 1944. Den spännande dokumentären handlar om hangarfartyget USS Yorktowns första resa i Stilla Havet.

19 januari
Tema Lockheed. Under 15 minuter berättade Ulf Nylöf, Göran Theander, Lars Olausson, Urban Sörme, Roger Möller, Henrik Sahlström, Nico Jansen och Rune Pettersson om var sitt favoritplan av Lockheeds långa produktion. Det gick dock inte att få Lars Essunger att sluta prata förrän efter 45 minuter. Han älskar verkligen SR71!

2013

26 december
Lars Essunger körde sin traditionella annandagsträff med Fairfordfilm och smarrig tårta.

24 november
Pelle Lindquist berättar och visar fina bilder om första delena av sitt flygarliv, flygpojk, Ljungbyhed, Viggen, arméflyget och fallskärmshoppning. En snöstorm gjorde det omöjligt för många att delta men vi får en ny chans att lyssna till Pelle hösten 2020. Då har han lovat att komma till oss och berätta om sina många år som helikopterpilot inom polisflyget.

27 oktober
Björn Kristiansen och Peter Kempe återkommer. Björn berättar om radarn till Viggen, Gripen och Saab 340. Peter om olika flygplan han ägt.

29 september
Stefan Steppen Sonestedt fortsätter förra årets berättelse om sitt flygarliv. Nu blir det mest Hercules och Tiger Moth.

18 september
Ulf Nylöf och Rune Pettersson medverkar i Grästorps kommuns Kulturonsdag under rubriken Flygkultur. Ulf berättar episoder från sitt flygarliv och Rune berättar om lokal flyghistoria. Mer än fullsatt med ca 110 åhörare.

18 juni
Extra flygmöte med Marcus "Mackan" Björkgren som startade sin flygvapenkarriär som Viggenpilot på Såtenäs. Numera är han överste och jobbar i Flygvapenledningen.

14 april.
DC3-tema. Per Svantesson berättar om en amerikansk DC3-pilots upplevelser under andra världskriget. Urban Sörme berättar om hur det är att flyga detta klassiska flygplan. Per Götell om utbildningen till fallskärmsjägare.

24 mars
Gösta Frödeberg om sin tid som mekaniker på Svensk Flygtjänst och som flight engineer på Sterling och Transair.

24 februari
Mats Karlsson om flygandets ädla konst och de plan han spakat, Lansen, Viggen och Superpuma. Det brukar numera komma mellan 40 till 60 personer till våra flygmöten men Mats toppar med 68 st.

20 januari
Alf Ingesson Thoor berättar om sitt långa och spännande flygarliv.

2012

26 december
Lars Essunger ordnar annandagsmöte med tårta, Fairfordfilm och en filmat föredrag av Richard Graham, SR71-pilot.

10 november
Bengt Hermansson berättar om den Heinkel 111 som bärgats från de norska fjällen och som håller på att återuppbyggas i Varberg.

7 november
Tillsammans med Aktiva Seniorer bjöd GEFS in Jan-Olof Nilsson att berätta om de amerikanska flygare som nödlandade i Sverige under andra världskriget. Dessutom berättade Rune Pettersson om de som var baserade på Såtenäs. Vi hade hoppats på 80 deltagare, ordnat 100 biljetter men det kom 125 personer. Stor succé!

21 oktober
Stefan "Steppen" Sonestedt berättar och visar fina bilder från sin tid som Draken och Viggenpilot. Dessutom om sitt nuvarande renoveringsprojekt en Sk11 Steglits.

23 september
Ulf Delbro berättar om Götaverkens flygplansavdelning och dess GV38 varav en fortfarande flyger.

15 april
Anders Mårtensson om Boeing C-17 på Papa Airbase

4 mars
Peter Kempe och Björn Kristiansen visar och berättar om den flyghistoriska tidskriften Kontakt.

22 januari
Johan Lupander återkom och berättade om Brewster Buffalo, likkistan som blev en pärla och Tucson o White Sands, flyg och robotmuseer i öknen.

2011

4 december
Lennart Samuelsson, expert på ryskt flyg, berättar om vad som fanns på andra sidan Östersjön under det kalla kriget.

30 oktober
Ulla Everstål berättar om sitt liv med Flygvapnet, från 20talet och framåt. Sen en legendarisk gripenpilot och roadracingförare, Peter Lidén.

25 september
Anders Hjärp, pilot på F7, berättar om hur det är att flyga Gripen C/D.

15 maj
43 GEFSare gör ett intressant studiebesök hos Swedish Air Force Historic Flight på Såtenäs. Kunniga guider är Henrik Bergman, Ulf Nylöf och Anders Linnér.

10 april
Johan Lupander om Midway- hangarfartygsslaget 1942 och Titan II – interkontinental fjärrobot.

6 mars
Göran Theander om flygarkeologi på Frösön, Ulf Nylöf om en SuperCub-krasch, film från Farnborough 2010 och om en B29, 50 år i Grönlandsisen.

23 januari
Jerker Berg om trikeflygningar i Europa. John Gustav Gudmundsson om Flygmotor från kolv till jetmotorer.

2010

10 december
I samband med julskyltningen i Grästorp ordnar GEFS en modellflygutställning i Sparbankens lokaler. 10 medlemmar ställer ut olika flygplansmodeller, stora och små, gamla och nya. Uno Johansson kör sin flygmotor på torget.

5 december
Henrik Bergman, "Med Hercules i Afghanistan".

17 oktober
Stig-Arne Jacobson om "Sjövägen till F7", bilder och historier från Såtenäs.

26 september
Ulf Nylöf fortsätter med berättelser och bilder från sitt flygarliv.

11 april
Svante Kilén berättar om hur det är att äga, renovera och flyga en SK16.

28 februari
Mats Hallqvist om Volvo Aero och Arianeraketen. Rune Pettersson om Easy Elsie, Lancestern som bombade Tirpitz.

24 januari
Gunilla "med Cuben" Öhrn berättar om sin gula ögonsten och alla de äventyr hon upplevt. Stellan Kågerstig och Göran Theander om hur de gjorde flygdagen 1985 i Trollhättan.

2009

27 december
Första julträffen då Lars Essunger visar och kommenterar filmen från årets RIAT Fairford.

6 december
Christina Zellén, flygledare på F7, Fredrik Zellén om att flyga Gripen och Hercules, Björn Tällström visar flygprylar och bilder från tyska flygmuseer och slutligen film från Antenhaveriet 65 år.

18 oktober
Film Airpower 09 Zeltweg Österrike. Evert Kagerin flyttade sitt föredrag om Lansenrenoveringen till denna dag.

20 september
Ulf Nylöf berättar om sitt flygarliv och förklarar varför Såtenäs är världsalltets medelpunkt.

31 maj
GEFS vårutflykt. Först till Peter Svensson i Norra Härene för att lyssna till hans härliga flygmotorer. Han startar tre olika plus den Antonov2 han har på gården. Sen vidare till Hovby flygplats där Mikael Ivarsson och Stefan Sonestedt visar sina Tiger Moth.

5 april
Evert Kagerin visar bilder från Le Bourget i Paris 1973 då F7 visade Viggen. Evert och Sivert Josefsson visar även en film från den fortsatta Lansenrenoveringen på F7.

8 mars
Marianne och Uno Andersson visar bilder från Reno Airrace, dessutom från flygets 100-årsjubileum i Dayton.

1 februari
Urban Sörme forsätter berättelsen om sitt flygarliv. Annica och Lars Essunger visar film från RAF Cosford England.

2008

7 december
Urban Sörme berättar om Pilot 44 år i luften, bla om jordenruntflygning med Hercules och civilflyg i Transwede och Malmö Aviation.

26 oktober
Hans "Smått" Andersson berättar bla om Herculesflygningar i Afrika. Pelle Ährlund berättar om Lagligt Flygspionage i Ryssland, Open Skies.

21 september
Tema flyget och hembygden. Malena Ivehag Niklasson berättar om Tunnanhaveriet i Främmestad 1958 och om minnescermoni med Tunnanöverflygning. Carl Främgård om första flygplanet i Främmestad som kom redan 1917 från beredskapsförbandet i Vänersborg. Raymond Andersson om flyghistoria och flyghistorier från F7 Såtenäs.

20 april
Anders Linnér berättar ur ett anhörigperspektiv om bärgningen av den DC-3 som sköts ner över Östersjön 1952. Dessutom visar Gustav Danielsson flygbilder från Frankrike, USA och England.

2 mars
F7 informationschef Håkan Brandt berättar och visar film om Gripens introduktion i Sydafrika 1998. Dessutom visar Lars film från MAKS 2007 i Moskva.

13 januari
Evert Kagerin visar film och berättar om renoveringen av en A32 Lansen på Såtenäs. Dessutom visar Essungers film från RIAT 2007 på Fairford.

2007

18 november
GEFS första inbjudna föredragshållare blir Magnus Kjällström som berättar om Krigsflygfält nr 5 Badene.

28 maj
GEFS första utflykt går till Svalehult Åsaka där Åke Söderberg visar och berättar. Den 30 oktober 1944 havererar och exploderar en amerikansk B17 i skogen. Efter lite letande hittar systrarna Essunger flygplansdelar under mossan.

15 april
Göran Theander och Leif Guilotte visar bilder och filmer från US Air Force Museum,
bla med P51 Mustang.

18 februari
Återigen visar Annica och Lars bilder och filmer från Såtenäs, Duxford, Fairford och Farnborough 7 januari
Rune Pettersson ordnar flygträff i Åse Viste Sparbank i Grästorp. Annica och Lars Essunger visar bilder och filmer från Såtenäs och Fairford. Sju deltgare. Med glimten i ögat kallar vi oss Grästorp Essunga Flyghistoriska Sällskap fast vi är långt ifrån så stora som originalet, Östergötlands Flyghistoriska Sällskap.

2006

26 november
Lars Essunger ordnar bussresa till Aeroseum. Flera som senare ska bli aktiva i GEFS lär känna varandra. På den efterföljande middagen och under bussresan hem bestämmer vi att träffas igen för att titta på flygbilder och flygfilmer.